Veckan som gick

Med man och barn på vift (i Motala) blir hela tillvaron så märklig på nåt vis. Vem är jag utan dem liksom? Vad ska jag göra av mina eftermiddagar när inte de behöver nån som fixar middag, tvättar och bara finns när de ropar på mej... Konstigt som sagt.

Men långt ifrån jobbigt eller tråkigt. Eller ledsamt. Saknar gör jag såklart. Men jag är också rätt bra på att njuta av den tillfälligt ensamma tillvaron.

Självklart knyter jag på mej löparskorna. Men mina tår har som sagt var varit lite sargade efter lördagens fyra mil och jag hade ju ett millopp i Motala ihop med maken att se fram emot i helgen. Så det blev två pass. Redan vid andra passet kändes benen ungefär som vanligt. Nice. Sedan var det ju tävling i lördags. Baltzarloppet i Motala och därmed skulle maken premiärkuta en mil i tävlingssammanhang.
Dessutom med sub 60 som målsättning. Min uppgift var att springa med som pacer och pepp. Förutom ett hundratal andra löpare hade vi också sällskap av Beatas man, Anders. Det gick förstås jättebra för Björn. Han klarade målet med marginal och jag känner mej jättestolt över hans bedrift. Oerhört bra kämpat mannen! Som om inte detta var nog, så ställde även finaste Erik upp i knatteloppet. Jag kan knappt beskriva känslan av att se honom komma in på banan och formligen flyga fram de sista 300 meterna. Två kilometer på 8.55 minuter. Mmmmm... Jag kanske hade kunnat hänga på! Men jag är inte säker. Han har ett fantastiskt löpsteg och vill han bara är jag övertygad om att han skulle kunna utvecklas till en mycket duktig löpare. Men framförallt hoppas jag att han kan hitta glädjen i löpningen och känna att han gör det för sin egen skull. För att han mår bra av det. Grattis till att du vågade Erik och till ett väl genomfört lopp. Grattis också till Anders och Beatas Agaton, som även han kutade runt de två kilometerna på en finfin tid! Skoj att ha er med grabbar!

Men för att fortsätta på ämnet tillfällig ensamhet...

Jag njuter också av att stiga upp på morgonen och fixa och äta min frukost utan att behöva smyga för de som faktiskt har semester.

Jag äter kvällsmat framför TV:n.

Jag struntar i att bädda och jag är ganska slapp när det gäller att plocka undan efter mej i köket.

Jag dammsuger kl 22.

Och jag sitter vid datorn alldeles för länge på kvällen...

Det enda som "inte funkar" helt hundra är min sömn. Jag sover nämligen varken speciellt djupt eller gott när jag är helt ensam hemma.

Nu har vi alltså betat av första jobbveckan för min del och bara en återstår innan jag tar lite ledigt igen. Det ska bli riktigt skönt!

Published with Blogger-droid v1.7.2