Jag vet inte om det berodde på att jag för dagen varit hos bästa Jessica och klippt bort en massa hår som därmed gjort mej lättare. Eller om det var för att jag kände mej tio år yngre när jag steg ut från hennes salong . Eller kanske det var nån doping i köttbullarna jag åt på IKEA innan jag åkte hemåt. (Var bara tvungen att äta nåt då för att orka springa runt på lagret och leta det vi behövde. Ja jag hade iofs slickat i mej en skål med yoghurt strax efter kl 13.) Min nya spellista i MP3:n kan också ha gett extra kraft, sedan jag laddat den med massa ny härlig musik.
Hur som helst så var det en mycket angenäm upplevelse att snöra på sej joggingskorna och för det första, känna att tårna inte gjorde ont ett dugg längre, men allra mest få känna den där härliga kraften i kroppen! Varmt ute, jodå. Lite för varmt till och med. Men jag iklädde mej linne och kände redan efter ett par steg att det gick oerhört lätt!
Åtta kilometer var planen. Men det blev drygt elva. Upp mot masten. Ned på Mullsjö runt. Ut på Perstorpavägen. Fortsättning mot Hästhagen. Vänster strax innan Hästhagen. Ned mot skjutbanan. Över fisket och ut på Perstorpavägen igen. Påbörjar ett varv runt sjön. Vinkar till man och barn som är ute och metar i Mullsjön. Erik håller upp en ynklig lite abborre. Lycklig över fångsten som imorgon ska kokas till katten. Jag trampar vidare. Undrar om jag hinner hem före dem?
Det visar sej att det gör jag. Med råge. Hinner stretcha, köra lite bålstyrka och duscha innan de backar upp bilen på garageuppfarten. Perfekt!
Jag kan inte riktigt förklara hur otroligt roligt och härligt det är att springa såna här dagar. I stort sett under hela passet "bloggar jag". Testar olika formuleringar för att beskriva storheten i ett löppass som detta. Analyserar och funderar kring hur jag har hittills har kunnat lyckas så bra med min träning. Jag har verkligen utvecklats! Och det utan någon fanatisk inställning och stenhårt uppstrukturerade träningspass där jag varit spyfärdig av ansträngning.
För mej handlar det mycket om kärlek. Kärlek till löpning. Det är i mångt och mycket DEN som har styrt mitt upplägg. Jag har kört oändliga pass bara på känsla. Men det är ju precis vad kärlek handlar om. Känslor. Eller hur? Att det därtill ska vara roligt är bara ett av mina motton men där måste jag också inflika att det inte ALLTID varit/är roligt. Lägg då till inställningen att löpning är din bästa vän och att er vänskap är livslång. Då får ni svaret på hur ni tar er igenom eller kanske framförallt ut, de dagar det inte känns fullt så översvallande att knyta på sej skorna och köra ett pass.
Ja mina reflektioner kring löpning är många. Och som ni sedan tidigare vet älskar jag att dela med mej av dem. Bara med förhoppningen om att kunna fortsätta inspirera.
På tal om att inspirera. Jag pratade ett par ord med grannen ikväll. Han kom ned på stigen utanför vår häck, iförd löparmundering, precis när jag var på gång att gå in och byta om för min runda. Jag erbjöd honom att låna min eller makens GPS för att han skulle kunna mäta sin runda. Så nämnde jag att det gått bra för Björn i lördags. Milen på ganska exakt 58 minuter. Ja, jag tänkte det, säger grannen då, att kan Björn så borde väl jag också kunna! Han syftar på att maken ännu så länge har ganska många extra kilon att släpa runt på. När jag sedan gjorde mina reflektioner ute i spåret kom jag fram till att även Björn blivit en källa till inspiration! Det är verkligen megahärligt! Grannen skulle jag för övrigt vilja bromsa lite och lyckas få att göra samma stenhårda mjukstart som Björn gjorde. Men där tror jag inte att jag når någon framgång. Han är nämligen en något otålig herre... Flikade iaf in med 10% regeln. Jorå, jag tror han lyssnade.
Skynda långsamt mina vänner. Det får bli dagens kloka ord från mej.
Go natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar