Det finns många talesätt som jag tycker liksom är uttjatade... Ja, faktiskt. Men att solen finns bakom varje moln går inte att förneka.
Jag vill inte påstå att det är klarblå himmel men det är i varje fall en och annan lucka i molntäcket just nu! Jag är så innerligt tacksam över detta.
Jag funderar samtidigt på varför det vänt uppåt? Så hejdar jag mej och tänker att, näe...det spelar ingen roll. Jag kommer förmodligen inte att få ett rättvist svar på det hur mycket jag än analyserar. Bara att glädjas istället.
Min dag har helt igenom varit bra.
Den började före kl 07 när Ella tjoade på mej från sitt rum. Jag fattade inte riktigt att klockan var "morgon" så jag försökte först få henne att somna om... Det sket sej. När jag sedan kollade på klockan insåg jag att det var lika bra att masa sej upp för att käka lite gröt inför den stundande löprundan som jag bokat med Beata.
En dryg timme senare bar det av i joggingskorna. Härligt väder och härligt sällskap. Hyfsat lätta ben och helt enkelt fantastisk terräng!
Strax över 15 km blev det. Över rötter, på skrå, uppför, nedför, cykelbana, skogsstig... Gud vad roligt det ÄR att springa! Fatta!! Jag vill bara ha mer! Så fort jag kommer hem längtar jag till nästa pass. Sicken galenpanna jag är...
Efter dusch blev det en tur till Jönköping och lunch på bästa matstället, Picnique. Jag åt en helt gudomlig kronärtskockssoppa med kantareller...och massor av grädde! Så nu får vi se hur magen pallar det.
Rundade av på IKEA för inköp av extrasäng innan det var dags för mej att rulla mot öster där jag skulle tillbringa min kväll. Favorit i repris kan jag väl kalla jobbkvällen eftersom jag fick äran att arbeta ihop med min gamla helgkollega R. Guld!
Nu är det dags att sätta sej i bilen och köra hemåt och hoppas att älgarna inte demonstrerar på vägarna ikväll.
Trevlig lördagkväll!
Visar inlägg med etikett Arbete. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Arbete. Visa alla inlägg
lördag 29 oktober 2011
tisdag 13 september 2011
Introdag och föreläsning
Sådär. Nu har jag nog krokat upp Camilla på det här med läkemedelsutbildningar. Känns gott att det inte blir lika sårbart hädanefter. Jag menar, både jag och Anders kan ju faktiskt vara iväg på annat och det är tufft att t ex köra heldagsutbildningen själv. Dessutom är Camilla sugen att testa på detta och kommer säkert att kunna tillföra en del nytt i materialet. Kommer bli kanon!
Nu i eftermiddag väntar delegeringsutbildning för bemanningens personal. De tillfällena är alltid givande eftersom de ser så mycket ute i våra verksamheter som de har behov att dela med sej av.
Få se vad denna eftermiddagen har att erbjuda!
torsdag 25 augusti 2011
Min torsdag
Består av arbete till kl 15. Ella är frisk vad jag vet (jag började kl 07 så hon sov när jag smög ut genom ytterdörren) och har gått till dagis i vanlig ordning.
Efter jobbet blir det en tur till Löplabbet. Visserligen har de inte hört av sej om att mina skor har kommit men jag vill iaf lämna in mitt CV och med lite tur så finns skorna i butiken också.
Sedan blir det rally hem för att hämta Ella från dagis (maken reser idag) och sno ihop lite kvällsmat till familjen.
Sista passet inför lördagens lilla utmaning genomfördes igår kväll ihop med min vapendragare Beata. Åtta kilometer i lugn fart. Jag fattar inte hur jag ska stå ut med två vilodagar nu bara. Det spritter i benen redan och jag gissar att mitt humör kommer att vara sådär bra framåt fredag kväll.
Jag funderar lite på om jag ska öka min träningsdos ytterligare framöver. Som det är just nu har jag absolut inga känningar nånstans och längtar ärligt talat bara efter mer. Det enda problemet är tiden. Tiden jag inte har alltså. Eller tiden jag TROR att jag inte har. För det var ju så när jag återupptog löpningen efter att ha varit gravid med Ella, att jag inte begrep hur jag skulle få till mina tre pass i veckan. Jag hade t o m tänkt att två pass får vara bra det också om det är mycket annat nån vecka. Mottot att den bästa träningen är den som blir av levde jag efter redan då. Idag ler jag lite åt den här perioden... Iofs var det en omställning då jag började jobba igen i november, men samtidigt blev det nästan enklare att få in träningen i tillvaron när denna blev mer strukturerad.
Här är jag nu. Inte sällan med både fyra och fem pass i veckan. Tanken på att testa att köra nåt pass i veckan på morgonen, medan resten av familjen sussar sött, har dykt upp i skallen igen. Får fundera lite vidare på det här...
Efter jobbet blir det en tur till Löplabbet. Visserligen har de inte hört av sej om att mina skor har kommit men jag vill iaf lämna in mitt CV och med lite tur så finns skorna i butiken också.
Sedan blir det rally hem för att hämta Ella från dagis (maken reser idag) och sno ihop lite kvällsmat till familjen.
Sista passet inför lördagens lilla utmaning genomfördes igår kväll ihop med min vapendragare Beata. Åtta kilometer i lugn fart. Jag fattar inte hur jag ska stå ut med två vilodagar nu bara. Det spritter i benen redan och jag gissar att mitt humör kommer att vara sådär bra framåt fredag kväll.
Jag funderar lite på om jag ska öka min träningsdos ytterligare framöver. Som det är just nu har jag absolut inga känningar nånstans och längtar ärligt talat bara efter mer. Det enda problemet är tiden. Tiden jag inte har alltså. Eller tiden jag TROR att jag inte har. För det var ju så när jag återupptog löpningen efter att ha varit gravid med Ella, att jag inte begrep hur jag skulle få till mina tre pass i veckan. Jag hade t o m tänkt att två pass får vara bra det också om det är mycket annat nån vecka. Mottot att den bästa träningen är den som blir av levde jag efter redan då. Idag ler jag lite åt den här perioden... Iofs var det en omställning då jag började jobba igen i november, men samtidigt blev det nästan enklare att få in träningen i tillvaron när denna blev mer strukturerad.
Här är jag nu. Inte sällan med både fyra och fem pass i veckan. Tanken på att testa att köra nåt pass i veckan på morgonen, medan resten av familjen sussar sött, har dykt upp i skallen igen. Får fundera lite vidare på det här...
onsdag 24 augusti 2011
Vill ha! Måste testa!
40-årskris eller vad som helst. Jag kan bara inte låta bli.
Löplabbet annonserar efter en deltidssäljare till sin butik i Jönköping. Jag föll direkt jag läste rubriken. Det här är nåt för mej! Cirkus två lördagar i månaden och någon fredag hette det när jag lite försiktigt frågade dem i samband med nytt skoinköp förra veckan. Och nej, tjänsten är inte tillsatt. Intervjuer sker fortlöpande enligt hemsidan.
Allvarligt. Det här är ju så spännande.
Den erfarenhet jag samlat på mej under mina år som syrra, i kombination med min inställning till löpning, skulle verkligen komma till sin rätt på Löplabbet. Hur jag nu ska förmedla det.
Jo, jag försöker skriva ett CV. Herregud. Jag känner mej som en gammal tant inför uppgiften!! Jag är så innerligt tacksam att jag har en väl kvalificerad svägerska som coachar mej i detta.
Nu återstår att se om det går att göra nåt av texten jag mailat iväg till henne. Tills vidare får jag vänta, med mina fjärilar i magen.
Löplabbet annonserar efter en deltidssäljare till sin butik i Jönköping. Jag föll direkt jag läste rubriken. Det här är nåt för mej! Cirkus två lördagar i månaden och någon fredag hette det när jag lite försiktigt frågade dem i samband med nytt skoinköp förra veckan. Och nej, tjänsten är inte tillsatt. Intervjuer sker fortlöpande enligt hemsidan.
Allvarligt. Det här är ju så spännande.
Den erfarenhet jag samlat på mej under mina år som syrra, i kombination med min inställning till löpning, skulle verkligen komma till sin rätt på Löplabbet. Hur jag nu ska förmedla det.
Jo, jag försöker skriva ett CV. Herregud. Jag känner mej som en gammal tant inför uppgiften!! Jag är så innerligt tacksam att jag har en väl kvalificerad svägerska som coachar mej i detta.
Nu återstår att se om det går att göra nåt av texten jag mailat iväg till henne. Tills vidare får jag vänta, med mina fjärilar i magen.
måndag 1 augusti 2011
Veckan som gick
Med man och barn på vift (i Motala) blir hela tillvaron så märklig på nåt vis. Vem är jag utan dem liksom? Vad ska jag göra av mina eftermiddagar när inte de behöver nån som fixar middag, tvättar och bara finns när de ropar på mej... Konstigt som sagt.
Men långt ifrån jobbigt eller tråkigt. Eller ledsamt. Saknar gör jag såklart. Men jag är också rätt bra på att njuta av den tillfälligt ensamma tillvaron.
Självklart knyter jag på mej löparskorna. Men mina tår har som sagt var varit lite sargade efter lördagens fyra mil och jag hade ju ett millopp i Motala ihop med maken att se fram emot i helgen. Så det blev två pass. Redan vid andra passet kändes benen ungefär som vanligt. Nice. Sedan var det ju tävling i lördags. Baltzarloppet i Motala och därmed skulle maken premiärkuta en mil i tävlingssammanhang.
Dessutom med sub 60 som målsättning. Min uppgift var att springa med som pacer och pepp. Förutom ett hundratal andra löpare hade vi också sällskap av Beatas man, Anders. Det gick förstås jättebra för Björn. Han klarade målet med marginal och jag känner mej jättestolt över hans bedrift. Oerhört bra kämpat mannen! Som om inte detta var nog, så ställde även finaste Erik upp i knatteloppet. Jag kan knappt beskriva känslan av att se honom komma in på banan och formligen flyga fram de sista 300 meterna. Två kilometer på 8.55 minuter. Mmmmm... Jag kanske hade kunnat hänga på! Men jag är inte säker. Han har ett fantastiskt löpsteg och vill han bara är jag övertygad om att han skulle kunna utvecklas till en mycket duktig löpare. Men framförallt hoppas jag att han kan hitta glädjen i löpningen och känna att han gör det för sin egen skull. För att han mår bra av det. Grattis till att du vågade Erik och till ett väl genomfört lopp. Grattis också till Anders och Beatas Agaton, som även han kutade runt de två kilometerna på en finfin tid! Skoj att ha er med grabbar!
Men för att fortsätta på ämnet tillfällig ensamhet...
Jag njuter också av att stiga upp på morgonen och fixa och äta min frukost utan att behöva smyga för de som faktiskt har semester.
Jag äter kvällsmat framför TV:n.
Jag struntar i att bädda och jag är ganska slapp när det gäller att plocka undan efter mej i köket.
Jag dammsuger kl 22.
Och jag sitter vid datorn alldeles för länge på kvällen...
Det enda som "inte funkar" helt hundra är min sömn. Jag sover nämligen varken speciellt djupt eller gott när jag är helt ensam hemma.
Nu har vi alltså betat av första jobbveckan för min del och bara en återstår innan jag tar lite ledigt igen. Det ska bli riktigt skönt!
Men långt ifrån jobbigt eller tråkigt. Eller ledsamt. Saknar gör jag såklart. Men jag är också rätt bra på att njuta av den tillfälligt ensamma tillvaron.
Självklart knyter jag på mej löparskorna. Men mina tår har som sagt var varit lite sargade efter lördagens fyra mil och jag hade ju ett millopp i Motala ihop med maken att se fram emot i helgen. Så det blev två pass. Redan vid andra passet kändes benen ungefär som vanligt. Nice. Sedan var det ju tävling i lördags. Baltzarloppet i Motala och därmed skulle maken premiärkuta en mil i tävlingssammanhang.
Dessutom med sub 60 som målsättning. Min uppgift var att springa med som pacer och pepp. Förutom ett hundratal andra löpare hade vi också sällskap av Beatas man, Anders. Det gick förstås jättebra för Björn. Han klarade målet med marginal och jag känner mej jättestolt över hans bedrift. Oerhört bra kämpat mannen! Som om inte detta var nog, så ställde även finaste Erik upp i knatteloppet. Jag kan knappt beskriva känslan av att se honom komma in på banan och formligen flyga fram de sista 300 meterna. Två kilometer på 8.55 minuter. Mmmmm... Jag kanske hade kunnat hänga på! Men jag är inte säker. Han har ett fantastiskt löpsteg och vill han bara är jag övertygad om att han skulle kunna utvecklas till en mycket duktig löpare. Men framförallt hoppas jag att han kan hitta glädjen i löpningen och känna att han gör det för sin egen skull. För att han mår bra av det. Grattis till att du vågade Erik och till ett väl genomfört lopp. Grattis också till Anders och Beatas Agaton, som även han kutade runt de två kilometerna på en finfin tid! Skoj att ha er med grabbar!
Men för att fortsätta på ämnet tillfällig ensamhet...
Jag njuter också av att stiga upp på morgonen och fixa och äta min frukost utan att behöva smyga för de som faktiskt har semester.
Jag äter kvällsmat framför TV:n.
Jag struntar i att bädda och jag är ganska slapp när det gäller att plocka undan efter mej i köket.
Jag dammsuger kl 22.
Och jag sitter vid datorn alldeles för länge på kvällen...
Det enda som "inte funkar" helt hundra är min sömn. Jag sover nämligen varken speciellt djupt eller gott när jag är helt ensam hemma.
Nu har vi alltså betat av första jobbveckan för min del och bara en återstår innan jag tar lite ledigt igen. Det ska bli riktigt skönt!
Published with Blogger-droid v1.7.2
tisdag 26 juli 2011
Hög en tisdag
Jag är åter på jobbet efter semestern. Hela denna arbetsveckan (som slutar på torsdag för mej) och på måndag är jag bokad på samma ställe. Har inte varit så länge på ett och samma ställe sedan jag började i bemanningen för snart ett år sedan så det kändes lite konstigt. Men eftersom det är en form av korttidsavdelning är det så mycket enklare och bättre för alla parter, inte minst patienterna, med kontinuitet.
Minnena av helgen som gick gör fortfarande att jag ler stort. Läser Mirandas blogg, Suss blogg, Emelie Andersens blogg på RW och återupplever den del av äventyret som jag var delaktig i om och om igen. Det går liksom inte att återge den energi och glädje jag är fylld med så här efteråt! Jag var hög efter Tomtetåget ett bra tag minns jag, och förmodligen kommer även detta rus att uppfylla mej ett bra tag framöver! Alla dessa otroliga människor! Så olika, men förenade genom intresset för löpning. Elit och motionär. Sida vid sida. Skämt och skratt hela vägen. Erfarenhetsutbyte. You name it!
Alltså ni FÅR inte missa detta! Oavsett om ni vill springa 5, 10, 15 km eller hela vägen kommer ni att känna er välkomna i gemenskapen! Våga nu! Kom igen! Luciatåget 10/12, då hoppas jag vi ses!
Jag har lämnat en DVD med de (typ 200??) bilder som Björn fotade i lördags, på Hudoteket idag efter jobbet. Så när Sommartågsmamman nummer ett kommer imorgon har hon ytterligare material att titta igenom och sålla bland. Jag hittade ett par favoriter direkt! Men Elisabeth, som var den "riktiga fotografen" hade sannerligen lyckats fånga många härliga ögonblick hon också.
Förresten, jag blev stoppad på stan idag (på väg till Hudoteket, svettig och trött efter jobbet) av jnytt.se och föremål för kort intervju och FOTOGRAFERING!! "Jaha, åsså skulle jag vilja ha en bild?!?" Arggggh! Nej, för helvete! blev till "Öhhhh, jaså?" samtidigt som jag ler som en akut skitnödig TÖNT.
Skämt åsido. Jag bjuder på det. Jag är inte snyggare än så. Lika bra att inse. (Men jag kan springa! FYRA MIL!!!)
Jag kunde förresten inte hålla mej längre idag utan gav mej ut en runda på en mil. Grymt nyfiken på hur kroppen skulle kännas. Och jorå, den var i fin form faktiskt. Det var inte de lättaste benen, men väl 5.58-fart. Dock gjorde speciellt EN tå riktigt ont och jag noterade efteråt att den faktiskt börjat anta en mörkare färg. Frågan är hur länge den ska göra ont? På lördag är det ju Baltzarloppet i Motala och jag ska lotsa in maken under en timme hade jag tänkt. Ber till träningsguden. Please please please...
Jäklar. Nu har jag suttit och drällt framför datorn till halv elva. Jag som skulle sova! Det blir inte mer än så här ikväll, hur gärna jag än vill.
Sov gott!
Minnena av helgen som gick gör fortfarande att jag ler stort. Läser Mirandas blogg, Suss blogg, Emelie Andersens blogg på RW och återupplever den del av äventyret som jag var delaktig i om och om igen. Det går liksom inte att återge den energi och glädje jag är fylld med så här efteråt! Jag var hög efter Tomtetåget ett bra tag minns jag, och förmodligen kommer även detta rus att uppfylla mej ett bra tag framöver! Alla dessa otroliga människor! Så olika, men förenade genom intresset för löpning. Elit och motionär. Sida vid sida. Skämt och skratt hela vägen. Erfarenhetsutbyte. You name it!
Alltså ni FÅR inte missa detta! Oavsett om ni vill springa 5, 10, 15 km eller hela vägen kommer ni att känna er välkomna i gemenskapen! Våga nu! Kom igen! Luciatåget 10/12, då hoppas jag vi ses!
Jag har lämnat en DVD med de (typ 200??) bilder som Björn fotade i lördags, på Hudoteket idag efter jobbet. Så när Sommartågsmamman nummer ett kommer imorgon har hon ytterligare material att titta igenom och sålla bland. Jag hittade ett par favoriter direkt! Men Elisabeth, som var den "riktiga fotografen" hade sannerligen lyckats fånga många härliga ögonblick hon också.
Förresten, jag blev stoppad på stan idag (på väg till Hudoteket, svettig och trött efter jobbet) av jnytt.se och föremål för kort intervju och FOTOGRAFERING!! "Jaha, åsså skulle jag vilja ha en bild?!?" Arggggh! Nej, för helvete! blev till "Öhhhh, jaså?" samtidigt som jag ler som en akut skitnödig TÖNT.
Skämt åsido. Jag bjuder på det. Jag är inte snyggare än så. Lika bra att inse. (Men jag kan springa! FYRA MIL!!!)
Jag kunde förresten inte hålla mej längre idag utan gav mej ut en runda på en mil. Grymt nyfiken på hur kroppen skulle kännas. Och jorå, den var i fin form faktiskt. Det var inte de lättaste benen, men väl 5.58-fart. Dock gjorde speciellt EN tå riktigt ont och jag noterade efteråt att den faktiskt börjat anta en mörkare färg. Frågan är hur länge den ska göra ont? På lördag är det ju Baltzarloppet i Motala och jag ska lotsa in maken under en timme hade jag tänkt. Ber till träningsguden. Please please please...
Jäklar. Nu har jag suttit och drällt framför datorn till halv elva. Jag som skulle sova! Det blir inte mer än så här ikväll, hur gärna jag än vill.
Sov gott!
tisdag 21 juni 2011
Wätterstänk
Jag har ännu inte haft några uppdrag som yrkesambassadör förutom att i det dagliga arbetet försöka sprida det positiva med att jobba i Jönköpings kommun.
Det känns som att det här till stor del är i sin linda så vi får väl se till hösten vad som sker.
Published with Blogger-droid v1.7.1
onsdag 15 juni 2011
Ett jobb som berikar
Jag trivs med mitt jobb. Mötet med människor är oslagbart berikande. Hur orkar man jobba med annat än människor? Det undrar jag ofta.
Om livet är en meter långt har jag förmånen att få vara med de sista två-tre centimetrarna. Det mina vänner, är mycket mer än ett arbete. Det är en ära.
Idag när jag var på väg genom en korridor till en patient noterade jag att en kofta hängde på en galge. Mitt på väggen liksom. Jag kunde inte låta bli att stanna upp. Varför hängde den koftan DÄR??
Precis ovanför koftan satt en lapp. Och på lappen stod med knarriga bokstäver:
"Tiden skiljer ungdomsvänner och tillslut du ingen känner.
Men när du denna koftan har, minns du säkert vem jag var."
Så stod ett namn längst ned på lappen. Och ett år, 2007.
Jag log lite för mej själv. Vad fint! Utan att känna personen drog mina funderingar iväg, kring vem hon varit och hur hon sett ut.
Visst var det härligt gjort av henne? Att lämna ett spår, ett minne efter sej på det sättet?
Än en gång, det är en ära att få jobba med människor på det sätt jag gör. Aldrig skulle jag vilja byta. Aldrig.
Om livet är en meter långt har jag förmånen att få vara med de sista två-tre centimetrarna. Det mina vänner, är mycket mer än ett arbete. Det är en ära.
Idag när jag var på väg genom en korridor till en patient noterade jag att en kofta hängde på en galge. Mitt på väggen liksom. Jag kunde inte låta bli att stanna upp. Varför hängde den koftan DÄR??
Precis ovanför koftan satt en lapp. Och på lappen stod med knarriga bokstäver:
"Tiden skiljer ungdomsvänner och tillslut du ingen känner.
Men när du denna koftan har, minns du säkert vem jag var."
Så stod ett namn längst ned på lappen. Och ett år, 2007.
Jag log lite för mej själv. Vad fint! Utan att känna personen drog mina funderingar iväg, kring vem hon varit och hur hon sett ut.
Visst var det härligt gjort av henne? Att lämna ett spår, ett minne efter sej på det sättet?
Än en gång, det är en ära att få jobba med människor på det sätt jag gör. Aldrig skulle jag vilja byta. Aldrig.
Published with Blogger-droid v1.7.1
torsdag 26 maj 2011
Som hämtad ur Jurassic Park
Usch. Det var längesen jag stötte på otrevliga kollegor, men idag hände det. Jag kände vibbarna direkt kl 07, när jag började passet. De flesta sjuksköterskorna i kommunen har jag ju träffat vid det här laget varav många redan innan jag började arbeta i bemanningen. Dock inte vederbörande. Så när vi skakade hand var det med en vad jag iaf menade, positiv inställning. Alltid kul att få ett ansikte på ett namn!
Eller inte.
Eftersom jag precis avslutat en kurs i etik och bemötande ägnade jag en stor del av morgonen åt att ändå grunna på vad det var i mitt bemötande som gjorde att jag sedan upplevde att hon var så negativt inställd mot mej. Jag kom på en sak som jag gjort "fel". Jag kunde inte hålla truten när de diskuterade tillvägagångssättet vid delegering till sommarvikarier.
Mmmmm.. Jag blev lite avsnäst i just det sammanhanget och det var faktiskt strax efter att jag kommit på mej med att prata när jag kanske inte borde prata och hasplat ur mej en ursäkt för just detta. Men fan! Jag kan inte tiga i de frågor jag brinner för! Dessutom hade jag på fötterna för det jag sa!
Tänkte sedan att ja ja, det var nog inte så farligt. Det är nog bara jag som inbillar mej att hon är lite irriterad på mej. Det går väl över.
Men icke sa nicke. Vid förmiddagskaffet var det dags igen. Hon fräste faktiskt riktigt. Som en drake. Jag gick därifrån med en klump i magen och tackade min lyckliga stjärna att jag bara skulle jobba till kl 13.
Efter detta var det flera små incidenter i vilka hon på ett eller annat sätt tydligt visade att hon var negativt inställd mot mej. Allt ifrån att gå rätt mot mej så att jag måste ta ett steg åt sidan för att hon ska komma ut från expeditionen till små gliringar eller vad man nu ska kalla det.
Kom på mej själv med att tänka att hon väl inte fått sej nåt på ett tag. Stackarn. Fast å andra sidan, vem vill ha sex med en drake? Ändrade mej och tyckte mer synd om hennes make. Om hon nu har någon.
I vilket fall var det en lättnad att ta sitt pick och pack och knalla ut därifrån kl 13. Inte en minut längre än jag måste stannade jag.
Tog några djupa andetag när jag kom ut från stället och lämnade förmiddagen bakom mej.
Eller inte.
Eftersom jag precis avslutat en kurs i etik och bemötande ägnade jag en stor del av morgonen åt att ändå grunna på vad det var i mitt bemötande som gjorde att jag sedan upplevde att hon var så negativt inställd mot mej. Jag kom på en sak som jag gjort "fel". Jag kunde inte hålla truten när de diskuterade tillvägagångssättet vid delegering till sommarvikarier.
Mmmmm.. Jag blev lite avsnäst i just det sammanhanget och det var faktiskt strax efter att jag kommit på mej med att prata när jag kanske inte borde prata och hasplat ur mej en ursäkt för just detta. Men fan! Jag kan inte tiga i de frågor jag brinner för! Dessutom hade jag på fötterna för det jag sa!
Tänkte sedan att ja ja, det var nog inte så farligt. Det är nog bara jag som inbillar mej att hon är lite irriterad på mej. Det går väl över.
Men icke sa nicke. Vid förmiddagskaffet var det dags igen. Hon fräste faktiskt riktigt. Som en drake. Jag gick därifrån med en klump i magen och tackade min lyckliga stjärna att jag bara skulle jobba till kl 13.
Efter detta var det flera små incidenter i vilka hon på ett eller annat sätt tydligt visade att hon var negativt inställd mot mej. Allt ifrån att gå rätt mot mej så att jag måste ta ett steg åt sidan för att hon ska komma ut från expeditionen till små gliringar eller vad man nu ska kalla det.
Kom på mej själv med att tänka att hon väl inte fått sej nåt på ett tag. Stackarn. Fast å andra sidan, vem vill ha sex med en drake? Ändrade mej och tyckte mer synd om hennes make. Om hon nu har någon.
I vilket fall var det en lättnad att ta sitt pick och pack och knalla ut därifrån kl 13. Inte en minut längre än jag måste stannade jag.
Tog några djupa andetag när jag kom ut från stället och lämnade förmiddagen bakom mej.
lördag 7 maj 2011
...och ute skiner solen...
Här sitter jag, på jobbet. Tittar ut på klarblå himmel och längtar efter att det här arbetspasset ska ta slut. Jag vill inte sitta inne när det är så härligt väder ute!
Hade en fredag präglad av bilkörning tur och retur Mullsjö-Jönköping. Men jag hade ju planerat dagen själv så jag ska inte gnälla. Det funkade.
Sov dåligt natten mot fredag. Drömde och snurrade och kände mej allt annat än utvilad när det var dags att stiga upp. Ett telefonsamtal under torsdagkvällen som väckte frustration. Den där frustrationen som jag oftast lyckas låta ligga och vila på hyllan nuförtiden behöll taget om mej fram till lunch ungefär. Då hade jag fått utlopp för mina känslor genom samtal med en god vän och med maken och kunde knuffa upp skiten på hyllan igen. Där den ska vara alltså.
Med anledning av ovanstående satt jag och funderade på det här med lösenord på bloggen igen. Och kom fram till samma slutsats. Att nej, bloggen ska vara öppen för alla läsare. Bloggen ska vara "jag" och lösenord är allt annat än jag. Däremot kan jag ju önska att vissa personer ger fan i att läsa bloggen, för jag tycker inte de har med vårt liv att göra. Men ett lösenord är ingen garanti för att jag exkluderar dessa, som endast är ett fåtal ska tilläggas, så hur och vad jag skriver här skulle ändå se likadant ut! Jag skriver om sånt som jag kan stå för till hundra procent och så kommer det att förbli. Så får vi se hur länge det dröjer tills lösenordsfrågan dyker upp igen.
Nu tänker jag ta min kaffemugg och sätta mej ute i solen!
Skön lördag!
Hade en fredag präglad av bilkörning tur och retur Mullsjö-Jönköping. Men jag hade ju planerat dagen själv så jag ska inte gnälla. Det funkade.
Sov dåligt natten mot fredag. Drömde och snurrade och kände mej allt annat än utvilad när det var dags att stiga upp. Ett telefonsamtal under torsdagkvällen som väckte frustration. Den där frustrationen som jag oftast lyckas låta ligga och vila på hyllan nuförtiden behöll taget om mej fram till lunch ungefär. Då hade jag fått utlopp för mina känslor genom samtal med en god vän och med maken och kunde knuffa upp skiten på hyllan igen. Där den ska vara alltså.
Med anledning av ovanstående satt jag och funderade på det här med lösenord på bloggen igen. Och kom fram till samma slutsats. Att nej, bloggen ska vara öppen för alla läsare. Bloggen ska vara "jag" och lösenord är allt annat än jag. Däremot kan jag ju önska att vissa personer ger fan i att läsa bloggen, för jag tycker inte de har med vårt liv att göra. Men ett lösenord är ingen garanti för att jag exkluderar dessa, som endast är ett fåtal ska tilläggas, så hur och vad jag skriver här skulle ändå se likadant ut! Jag skriver om sånt som jag kan stå för till hundra procent och så kommer det att förbli. Så får vi se hur länge det dröjer tills lösenordsfrågan dyker upp igen.
Nu tänker jag ta min kaffemugg och sätta mej ute i solen!
Skön lördag!
söndag 27 mars 2011
Träningsstopp men jag har hopp!
Den där bacillen som intagit min kropp har nu satt sej på stämbanden och krupit ned en bra bit i luftrören. Inte alls kul. Jag vill inte riktigt erkänna för mej själv att jag faktiskt är förkyld och bör vila från löpningen ytterligare någon dag. De senaste dagarna har inletts med att jag snytit ut halva hjärnan och sedan igår eftermiddag har jag nästan obefintlig röst. Jag kraxar fram orden kan man nog lätt säga. Hostade upp (känsliga läsare hoppar över resten av meningen som komma skall) saker som jag inte trodde hörde till människokroppen i morse, tittade på fynden och fick lust att kräkas. Det värkte i leder och jag var öm i skinnet. Bombsäker på att jag hade feber men termometern stannade på 36.6. Var samma sak igår morse.
Bortsett från att jag får ställa in den tänkta träningen för i helgen ställer kraxande till det nu när jag sitter på jobbet och ska svara i telefonen. Jag får hoppas på en arbetsdag där mobilen håller sej hyfsat lugn och jag kan beta av kalendern i lugn och ro. Men det där vet man aldrig, så jag får ta det som det kommer!
Måste ju skvallra lite om utvecklingen av Alice-grejen. I fredags var jag och träffade den där personen jag tidigare nämnt att jag skulle träffa för att prata om ett eventuellt samarbete med teatergruppen i kommunen. Det kändes helt jäkla absurt när vi pratat en stund och hon frågar: "Nä men skulle du ha lust att vara med oss i Etiketterna (som gruppen heter)?" Vad tusan säger man. Det blev liksom "öhhhhhh, vaddå, hur menar du, vara med???". Vi fortsatte prata lite löst om framtiden och det hela avslutades med att personen jag träffade kommer att höra av sej igen någon gång i april, eftersom hon i dagsläget inte vet hur och med vad gruppen kommer att arbeta härnäst. Så kan jag väl uttrycka det kanske. Spännande är det iaf och jag vågar absolut inte "ropa hej" ännu eftersom jag inte riktigt vet var det bär hän. Snälla ni, håll tummarna lite till...
Så för att knyta an lite till inläggets rubrik har jag verkligen hopp, även om jag sparar lite på löpardojjorna just nu och låter förkylningen få läka ut innan jag ger mej och kutar igen!
Bortsett från att jag får ställa in den tänkta träningen för i helgen ställer kraxande till det nu när jag sitter på jobbet och ska svara i telefonen. Jag får hoppas på en arbetsdag där mobilen håller sej hyfsat lugn och jag kan beta av kalendern i lugn och ro. Men det där vet man aldrig, så jag får ta det som det kommer!
Måste ju skvallra lite om utvecklingen av Alice-grejen. I fredags var jag och träffade den där personen jag tidigare nämnt att jag skulle träffa för att prata om ett eventuellt samarbete med teatergruppen i kommunen. Det kändes helt jäkla absurt när vi pratat en stund och hon frågar: "Nä men skulle du ha lust att vara med oss i Etiketterna (som gruppen heter)?" Vad tusan säger man. Det blev liksom "öhhhhhh, vaddå, hur menar du, vara med???". Vi fortsatte prata lite löst om framtiden och det hela avslutades med att personen jag träffade kommer att höra av sej igen någon gång i april, eftersom hon i dagsläget inte vet hur och med vad gruppen kommer att arbeta härnäst. Så kan jag väl uttrycka det kanske. Spännande är det iaf och jag vågar absolut inte "ropa hej" ännu eftersom jag inte riktigt vet var det bär hän. Snälla ni, håll tummarna lite till...
Så för att knyta an lite till inläggets rubrik har jag verkligen hopp, även om jag sparar lite på löpardojjorna just nu och låter förkylningen få läka ut innan jag ger mej och kutar igen!
onsdag 16 mars 2011
Kanske spännande saker på G
Hoppsan! Vad nervös jag blir! Min berättelse om "Mötet med Alice" är ute och prövar sina vingar! Å jag med den!
Jag vet inte om jag blivit styv i korken eller vad. Kanske är det en del av min 40-årskris, det här att jag liksom känner att jag måste passa på och göra än det ena än det andra. Springa diverse tävlingar, byta jobb, tatuera mej, ändra frisyr och inte minst utveckla mej själv!
För någon månad sedan delade jag med mej av Alice till en person i kommunen (ja nu är hon faktiskt pensionerad) som jag har stor respekt och förtroende för och detta har faktiskt satt en liten liten boll i rullning. Låter jag lugn? I så fall är det fel, för jag är helt EXALTERAD över detta! Bara tänk, om mitt intresse, en del av mej, kan få plats i mitt arbete? Det är ju precis vad varenda människa drömmer om!
Sätt er ned nu och håll tummarna för mej. Å ni som är religiösa, be för mej tack.
Jag återkommer när jag blivit bönhörd. Eller nåt.
Wiiihooooooooo allihopa!!!
//Lisa
Jag vet inte om jag blivit styv i korken eller vad. Kanske är det en del av min 40-årskris, det här att jag liksom känner att jag måste passa på och göra än det ena än det andra. Springa diverse tävlingar, byta jobb, tatuera mej, ändra frisyr och inte minst utveckla mej själv!
För någon månad sedan delade jag med mej av Alice till en person i kommunen (ja nu är hon faktiskt pensionerad) som jag har stor respekt och förtroende för och detta har faktiskt satt en liten liten boll i rullning. Låter jag lugn? I så fall är det fel, för jag är helt EXALTERAD över detta! Bara tänk, om mitt intresse, en del av mej, kan få plats i mitt arbete? Det är ju precis vad varenda människa drömmer om!
Sätt er ned nu och håll tummarna för mej. Å ni som är religiösa, be för mej tack.
Jag återkommer när jag blivit bönhörd. Eller nåt.
Wiiihooooooooo allihopa!!!
//Lisa
onsdag 9 mars 2011
Living & Room
Ewa, som är en god vän till mej, arbetar numera också som konsulent för Living & Room. Ikväll hade jag bjudit in lite kompisar på en visning här hemma. Trots ett ganska stort manfall blev det en jättemysig kväll med först "demonstration" av Living & Room´s fina inredningsprylar och sedan umgänge och surr över lite plockmat. Bland gästerna fanns min högt älskade kusin med hennes dotter (som blir snyggare för varje gång jag ser henne) och för övrigt var det kollegor från bemanningsenheten. Det slog mej än en gång hur bra jag trivs bland mina nya kollegor. Jag är oändligt tacksam över min jobbsituation!
Kvällen hade inte blivit vad den blev utan er som kom, så tusen tack allesammans!
lördag 22 januari 2011
Pyttesmå ögon
Lördag morgon och jag sitter på jobbet. Det börjar äntligen ljusna ute vilket förhoppningsvis kommer hjälpa mej att vakna till lite. Jobbade till 21.30 igår och kom sedan hem till ett tomt hus (förutom missen) eftersom övriga familjen är hos farmor och farfar i Motala. Jag la mej direkt, läste några sidor i en bok (Bara vanligt vatten, Kajsa Ingemarsson) som jag påbörjat men somnade ganska fort med katten bredvid mej.
Hoppas arbetsdagen flyter på så sakterliga och att jag slipper besöka någon av de avdelningar där vinterkräksjukan härjar som värst.
Hoppas arbetsdagen flyter på så sakterliga och att jag slipper besöka någon av de avdelningar där vinterkräksjukan härjar som värst.
torsdag 13 januari 2011
Plingeling i telefonen
Har väntat på bokning sedan kl sju imorse. Det är en märklig känsla att inte veta om jag ska pallra mej iväg till jobb eller ej, när väckarklockan ringer på morgonen. Alla dagar är ju inte såna, ibland får jag ju bokningarna ganska långt i förväg. Men vissa dagar är jag markerad som tillgänglig utan att som sagt var veta om det blir nåt eller ej.
Medan jag väntar lite till ska jag umgås med snabeldraken en stund och kanske det plingar till under tiden.
Medan jag väntar lite till ska jag umgås med snabeldraken en stund och kanske det plingar till under tiden.
Published with Blogger-droid v1.6.5
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)