Alltså jag har verkligen blivit en vän av att kuta tidigt på morgonen. Jag som förut inte klarade av att träna före lunch föredrar numera morgontimmarna till att träna på. I alla fall när det gäller distanspassen. Jag är inte som Suss som glatt kör tusingar medan solen går upp. Men jag har bevisat för mej själv att det går att vänja om kroppen. Så vem vet, kanske jag om nåt år har styrt om kroppen även till att älska att köra intervallpass i arla morgonstund!
Morgonens lugna pass med fru Olin blev 9,5 km långt och benen kändes jättebra. Det tar några kilometer till de är igång men sen går det som en dans. Steget eller kanske ffa fotisättningen är den "vanliga" så jag räknar mej nu som fullständigt återhämtad från förra helgens luciatågslöpning. Inga ömma kroppsdelar whatsoever. Lycka! Nu ska jag som sagt bara njuta av att inte behöva ladda på med några megadistanser på någon vecka. Om prick två veckor går Sylvesterloppet på 10 km. Sedan är det nytt år och 100% fokus på min stora utmaning Stockholm marathon 2 juni. Och FÖRSTÅS härliga Göteborgsvarvet som går tre veckor dessförinnan!! Sen mina vänner har vi sommarens absoluta höjdpunkt - SOMMARTÅGET 2012! Hösten vet jag inte så mycket om ännu. Jag vill nog känna hur det känns ffa efter maran. Men visst... Lidingöloppet... Kan jag vara utan detta?? Probably not. Den som lever får se.
I eftermiddag ska brorsans mellantjej firas. Ella ska dit på kalas och Erik passar på att umgås med Caroline. Måhända smiter jag och maken ut på stan för att fixa några julisar.
Nyårslöfte by the way. Ska man ha nåt eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar