Luciatåget 2011

Vart ska jag börja? Det senaste dygnet har bara varit helt jäkla fullspäckat av glädje tillsammans med underbara människor att det nu är svårt att samla tankarna och försöka dela med sej. Jag är snudd på euforisk!

Jag tror jag skiter i att göra en resumé av resan. Det var 42,5 km härlig löpning och 1,5 km helvete. Totalt 44 km alltså med ett helt fantastiskt gäng!

Kroppen höll dubbelt så bra denna gången. Det var bara lilltån på vänster fot som efter drygt 42 km liksom sa upp sej från sin post på ett mycket obehagligt sätt. Det var en smärtsam knäpp som följdes av en ilande smärta längs med fotens utsida. Haltade några hundra meter men kände att det bara inte gick. Benen ville springa ända fram men...nej, det var bara att glömma. Ignorera smärtan var omöjligt. Ur mörkret dök då finaste Miranda upp som på beställning vi promenerade den sista biten ihop. Tack härliga människa! Du betyder mycket.

Kvällen blev helt galen. Julbord, spontansång, tal och oändligt med skratt. Dessutom flera timmars skaka rumpa. Man kan verkligen undra om detta gäng sprungit ända från Jönköping... Var kom energin ifrån liksom? Vi borde ha legat utslagna på våra sängar efter att dessutom ha klämt ett julbord, eller hur!

Några av minnena som kommer upp...

-Suss UNDERBARA förmåga att organisera och få allt att klaffa in i minsta detalj. Vilket hjärta och vilken hjärna! Det är omöjligt att inte må bra i ditt sällskap!

-Detsamma gäller Mirre. Denna ljuvliga varelse kommer gå precis hur långt som helst. Ödmjuk och omtänksam och så proppfull av energi!

-Lina som jag fick förmånen att dela rum med och lära känna lite mer. Kunde verkligen inte fått en bättre rumskompis! Hoppas inte jag snarkade så förfärligt... Vi hörs och ses! Stor kram!

-Alex smile som i vanlig ordning smittade av sej på hela tåget. Vilken kille! Tillsammans med Thomas humor finns det liksom inget slut på galenskaperna. De är ljuvliga. Tack sötaste Alex för glöggen och pepparkakorna. Jag kommer alltid att smula sönder mina pepparkakor innan jag äter dem hädanefter...

-Fantastiskt väl kämpande Cissi som distanspersade med 17 km. Hade tidigare sprungit 15 km och hoppade alltså nu av vid 32 km! Vilken jävlar anamma alltså! Hoppas vi ses igen!

-Dansgolvet som vibrerade av alla sköna moves... John... Mirre... Robin... Alex... ja, alla bjöd så otroligt mycket på sej själva. Och detta från morgon till kväll/natt! Grymt!

-Naturligtvis Pasi Salonen och hans förtjusande Elisabeth som sprang hela sträckan utklädd till pepparkaksgumma. Självklart skulle hon vinna priset för bästa outfit! Grattis! Att ha sprungit jämte Pasi är ju ett starkt minne bara det. Sen att han visade sej vara en skithärlig ödmjuk prick med massor av humor gjorde inte saken sämre. Han får fortsätta vara en av mina idoler...

Hoppas ni hittar lite mer att läsa och kanske även en och annan bild (där jag också är med) när ni klickat på länkarna. Jag hade ingen "egen" fotograf med mej den här gången.

Måhända delar jag med mej av fler minnen från denna helgen.

Men just nu vill jag bara krypa under täcket.

Tusen hjärtligt tack alla underbara människor jag fått umgås med på Luciatåget 2011.

Gemenskap!