Ettinläggförattskrivaikapp

Vad konstigt det är. Att ibland går det så enkelt att byta om och sticka ut och träna. Och så ibland (läs "idag") är det fan i mej enklare att bestiga Mount Everest än att komma iväg.

Ofta är det segare att ta sej ut efter en vilodag. Så där i kan väl en del av förklaringen ligga, till att tummen satt så långt in idag. 

Men sedan jag och barnen kom hem från Boden i lördags har jag hunnit svettas endel iaf. 

Söndag hade jag inbokat ett lite längre pass tillsammans med två härliga tjejer, nämligen Kajsa och Emelie. Det blev 19 km snackande om allt mellan himmel och jord. Jag mår så fantastiskt bra av de här passen och känslan sitter verkligen i ett bra tag efteråt. Att springa långpass ihop med andra (som du trivs med förstås) gör att man lär känna varann snabbare än när man umgås "som vanligt". Det är liksom ett avskalat och otroligt enkelt sätt att umgås på. Rekommenderas!

Sedan var det dags för simkola i måndags och den här gången hände det grejor. Jag simmade 300 meter rent frisim (med pustande vid kanten förstås) och var precis skakis hela jag efter passet. Fast vilken cool känsla alltså! Får jag bara ned pulsen emellanåt så kan jag ju nästan!! Nästan.

Tisdag körde jag backträning i slalombacken tillsammans med klubbkompisar. Det var pannlampa på och jag bröt nästan ihop när jag upptäckte att batteriet var helt urladdat i min... Stod där ombytt och klar men hade god lust att skrika FAN så det ekade över hela bygden. Lyckades dock samla mej och istället plocka fram min gamla supersvaga pannlampa, som mest är till för att synas. Inte för att se med. Jag gjorde mitt bästa där i backen, i skenet av de andra kompisarnas lampor, när jag sprang upp sex gånger innan jag vände kosan hemåt till min familj. 

Igår vilade jag och passade istället på att åka upp till Pernilla som hade klädparty. Det är alltid trevligt att träffa folk! Skulle inte handla men va fan. Det går inte att hålla sej! Så jag köpte en skitsnygg hood till mej och en klänning till lilla prinsessan som också hade fått följa med. 

Ja och så har jag som jag började skriva sprungit en kort sväng på morgonen idag. Tungt att ta sej ut i regnet och jag såg liksom bara framför mej hur surt det skulle vara på i skogen och hur kalla och blöta mina fötter skulle bli. Usch vad jobbigt att ta hand om kläderna efteråt. Stoppa tidningspapper i skorna. Bläääää. 

I ärlighetens namn var jag nog inte så sugen på att springa idag men det är ibland en utmaning i sej att ta reda på om det är latmasken som skriker högt eller om det faktiskt är så att jag behöver vila en dag till. Och eftersom jag inte kunde avgöra detta hemma i tvättstugan bytte jag till sist om och sprang iväg. 

När jag rundar Mosseslätt blir det 6 km. Det är lite i kortaste laget känner jag. Om det känns lätt brukar jag därför oftast lägga till svängen runt Ruder, när jag kommer tillbaks till masten, så får jag 8 km vilket är ett lagom "mellanpass" i mina ögon. Det var också tanken idag, men när jag kom tillbaks till masten kändes det inte alls lätt och kul att springa så jag svängde helt sonika hemåt istället. Nöjd med mina sex kilometer. Och även om inte huvudet var taggat för träning idag, ploppade det upp några riktigt spännande tankar ute i skogen. Jag undrar om jag ska göra verklighet av dem!