Finfina dagar i huvudstaden

Det var sannerligen väl arrangerade dagar i Stockholm. Barnen behandlades som kungligheter där de slussades runt och fick vara med om än det ena än det andra.

Fredagen innebar först ett besök på KTC som är ett träningscenter på Karolinska sjukhuset. Hit kommer man för att öva på alltifrån att förflyttningar av patienter till att ta blodprov, förlösa barn, ta hand om traumapatienter (som både andades, blinkade, hade puls och kunde tala) samt lära sej alla möjliga tänkbara ingrepp och operationer. Lite besviken var Erik över att han inte ens fått testa ta blodprov på fejkarmarna som var uppradade i ett av rummen. Själv såg jag nog ut som en fågelholk mest hela tiden. Jag var djupt imponerad över vilka fantastiska möjligheter de hade till att få träna praktiskt på i stort sett ALLT du kan tänka dej inom sjukvården.

Barnen fick avslutningsvis en genomgång av HLR, både med och utan hjärtstartare, samt hur de ska agera om någon sätter i halsen och inte får luft. Nyttigt! Och alla barn var mycket vetgiriga och ställde massor av adekvata frågor.

Efter besöket på KTC åt vi lunch på Smittskyddsinstitutet. Det var uppdukat i matsalen och Erik trodde han kommit till nobelmiddagen. Kanske säger något om nivån på mina dukningskunskaper här hemma. Inte vet jag... I samband med detta fick barnen (och vi föräldrar) stifta bekantskap med de forskare som varit med och bedömt alla bidragen i Forskarjakten. Vi satt bredvid Sylvia som berättade att hon forskar om cancerceller och försöker hitta en del av nyckeln till ett läkemedel som inte angriper och dödar alla kroppens celler, utan enbart cancercellerna. Det kan måhända ha varit lite av fågelholksvarning på mej även här.

Efter lunchen bar det av till labbet! Iklädda vita rockar, handskar och munskydd fick barnen exprimentera på fem olika stationer. Vilken grej alltså. Göra egen tandkräm, titta på sina egna celler i ett mikroskop, lära sej om muskler och skelett. Bland annat.

Både jag och Erik var helt slut när vi vid halv 5 parkerade våra rumpor på SJ:s snabbtåg mot Skövde. Överraskande nog klarade vi hemresan utan tillstymmelse till illamående, trots att vi åkte bakåtvända nu med. SJ3000 kränger visst inte 1/10 av vad X2000 gör. Moderna tider alltså.

Nu pratar Erik i stort sett bara om en sak. Att han vill göra om dessa dagar en gång till...