Jag är åter på jobbet efter semestern. Hela denna arbetsveckan (som slutar på torsdag för mej) och på måndag är jag bokad på samma ställe. Har inte varit så länge på ett och samma ställe sedan jag började i bemanningen för snart ett år sedan så det kändes lite konstigt. Men eftersom det är en form av korttidsavdelning är det så mycket enklare och bättre för alla parter, inte minst patienterna, med kontinuitet.
Minnena av helgen som gick gör fortfarande att jag ler stort. Läser Mirandas blogg, Suss blogg, Emelie Andersens blogg på RW och återupplever den del av äventyret som jag var delaktig i om och om igen. Det går liksom inte att återge den energi och glädje jag är fylld med så här efteråt! Jag var hög efter Tomtetåget ett bra tag minns jag, och förmodligen kommer även detta rus att uppfylla mej ett bra tag framöver! Alla dessa otroliga människor! Så olika, men förenade genom intresset för löpning. Elit och motionär. Sida vid sida. Skämt och skratt hela vägen. Erfarenhetsutbyte. You name it!
Alltså ni FÅR inte missa detta! Oavsett om ni vill springa 5, 10, 15 km eller hela vägen kommer ni att känna er välkomna i gemenskapen! Våga nu! Kom igen! Luciatåget 10/12, då hoppas jag vi ses!
Jag har lämnat en DVD med de (typ 200??) bilder som Björn fotade i lördags, på Hudoteket idag efter jobbet. Så när Sommartågsmamman nummer ett kommer imorgon har hon ytterligare material att titta igenom och sålla bland. Jag hittade ett par favoriter direkt! Men Elisabeth, som var den "riktiga fotografen" hade sannerligen lyckats fånga många härliga ögonblick hon också.
Förresten, jag blev stoppad på stan idag (på väg till Hudoteket, svettig och trött efter jobbet) av jnytt.se och föremål för kort intervju och FOTOGRAFERING!! "Jaha, åsså skulle jag vilja ha en bild?!?" Arggggh! Nej, för helvete! blev till "Öhhhh, jaså?" samtidigt som jag ler som en akut skitnödig TÖNT.
Skämt åsido. Jag bjuder på det. Jag är inte snyggare än så. Lika bra att inse. (Men jag kan springa! FYRA MIL!!!)
Jag kunde förresten inte hålla mej längre idag utan gav mej ut en runda på en mil. Grymt nyfiken på hur kroppen skulle kännas. Och jorå, den var i fin form faktiskt. Det var inte de lättaste benen, men väl 5.58-fart. Dock gjorde speciellt EN tå riktigt ont och jag noterade efteråt att den faktiskt börjat anta en mörkare färg. Frågan är hur länge den ska göra ont? På lördag är det ju Baltzarloppet i Motala och jag ska lotsa in maken under en timme hade jag tänkt. Ber till träningsguden. Please please please...
Jäklar. Nu har jag suttit och drällt framför datorn till halv elva. Jag som skulle sova! Det blir inte mer än så här ikväll, hur gärna jag än vill.
Sov gott!
tisdag 26 juli 2011
Fåfäng flicka
Published with Blogger-droid v1.7.2
lördag 23 juli 2011
Sommartåget 2011
Ja, nu sitter jag här, lite krokig men med ett brett leende! Idag har jag nämligen slagit mitt distansrekord med råge. Jag har sprungit från Jönköpings station till Gränna hamn. Fyra mil. Det är knappt jag fattar det själv. Men kroppen bekräftar att det är sant varje gång jag ska röra mej. Tur är väl det för annars skulle jag tro att det bara är en dröm!
Jag hade Ölmstad som mål (ca 28 km) men nånstans på vägen ut till Kaxholmen flög fan i mej och jag bestämde mej för att jag ska till Gränna om jag så ska krypa sista biten. Varmt, fuktigt och på långt ifrån lätta ben nådde jag iaf målet. Det känns fantastiskt! Inte magiskt, som att spränga tvåtimmarsgränsen på Varvet, men härligt och skönt och coolt att min kropp faktiskt klarade det. Tack kroppastollen! Du har fött två barn, är 38 år och inte nån typisk lätt löparkropp men du äger fett!
Vädret såg ut att bli perfekt, med lätt duggregn och ca 20 grader. Men redan vid Kinnarps arena tittade solen fram och stekte rejält. Jag som inte är nån vän av att kuta i värme blev faktiskt lite orolig men samtidigt tänkte jag att jag får känna av benen och kanske lägga av i Kaxholmen om det är så. Förutsättningar som väderlek är det bara att förhålla sej till. Ingen stor katastrof. Liten, men klart hanterbar. Det här är ju ändå bara en kul grej. Ett äventyr!
Körde min vanliga strategi vad gäller energitillförsel och magen var glad och nöjd. Vid kaffe och kackel slukade jag en Piggelin (förmodligen den godaste som någonsin tillverkats) och en halv coca-cola. Bytte löparskor eftersom tårna knorrade lite. Var på toa och lät löparmagen få avreagera sej där det är okej att avreagera sej och sprang så småningom vidare. Då hade jag också deklarerat för Björn att jag ska till Gränna. Han och barnen hängde nämligen med och fotade massor längs vägen. Visst är de enastående!
Två riktigt sega backar till Ölmstad och tårna var inte helt glada så jag plåstrade om ena stortån vid stoppet utanför glasskiosken. Klämde en Piggelin till och en halv coca-cola. Nästa stopp skulle alltså vara Gränna hamn! Mitt mål...
Ungefär fem kilometer efter Ölmstad märker jag till min FASA att jag missat att slå igång min Garmin efter sista stoppet. Jävlar. Men jag får bekräftat att vi kutat fem kilometer och slår igång den där vi är, inte långt från avfarten mot Wettershus. Nu protesterar mina tår oerhört och jag blir förbannad på nerförsbackarna där trycket mot dem ökar. Åh, äntligen uppför, tänker jag varje gång vi har en backe framför oss. Ja, det är dagens sanning. Det var långt ifrån min kropp som var slut idag. Det var mina tår!
Så småningom passerar vi Gyllene Uttern och jag har svårt att hänga med i tempot i den långa utförsbacke eftersom det i princip känns som att ena stortånageln lossnat. Hamnar tre meter bakom klungan. Genast fångas jag upp av Thomas, en av de som är med och arrangerar Sommartåget. "Hur går det?" Jag gnäller av mej lite och får sedan energi att fortsätta. Annars var jag nära att ge upp där. Ärligt talat. Såg dessutom Björn och barnen i bilen precis när jag tappade fart och fick en gruvlig lust att hoppa in med dem...precis när de svängde runt och åkte vidare.
Vid Franssons polkagristillverkning springer Miranda bak till oss och berättar att vi måste speeda på lite så att de inte missar färjan. Holy! Det går inte med mina tår!! Men ack vad fel jag hade. Det gick över förväntan. Sista backen ned mot hamnen grimaserade jag säkert när jag med viss möda följde Thomas råd "Ignorera". Ja, jävlar vad jag ska ignorera. Aj aj aj...
På raksträckan förbi Gränna äldreboende frossar jag lite. Har inte känt av detta obehagliga tillstånd ett dugg tidigare under loppet och nu...nu spelar det ingen roll. Jag drar inte av på farten som jag annars brukar när jag får ståpäls. Nu vet jag att jag fixar det. Gött mos!
Gänget sprang i princip ombord på färjan. Medan de väntade in de två sista löparna hann jag precis krama om Miranda, Alex och Thomas och tacka för den här gången. Susanne försvann på färjan med de andra i gruppen.
Möts av Erik, Ella och Björn. Sliter av mej skor och strumpor för att titta på förödelsen. En maffig blåsa på höger stortå och fler än en öm tånagel. Tja, inte så farligt. Hyfsat slutkörda men inte alls speciellt smärtande ben. Trycker i mej en banan och dricker lite coca-cola. Bara börja påfyllningen direkt. En väldigt viktig del av återhämtningen. Och omkring 3000 kcal har förbrukats. Det är nästan overkligt mycket.
I bilen hem känner jag mej lite sorgsen. Jag gör alltid det när ett event är över. Oavsett det är en tävling eller ett Sommartåg. Men sorgsenheten vägs förstås upp med tillfredsställelsen över att ha klarat utmaningen som detta inneburit. Och faktum är att när vi rullade in i Mullsjö och jag såg skogarna där de flesta av mina pass är förlagda, längtade jag ut i spåret igen!
Idag har jag lärt mej att:
-Jag ska köpa ett halvnummer större löparskor för mina riktiga långlopp
-Resorb och Piggelin är ett vinnande koncept
OCH!!! Min övertygelse om att ALLA KAN är fr o m idag huggen i sten.
Ut och spring med er!
/Puss å kram från en lycklig löperska
Jag hade Ölmstad som mål (ca 28 km) men nånstans på vägen ut till Kaxholmen flög fan i mej och jag bestämde mej för att jag ska till Gränna om jag så ska krypa sista biten. Varmt, fuktigt och på långt ifrån lätta ben nådde jag iaf målet. Det känns fantastiskt! Inte magiskt, som att spränga tvåtimmarsgränsen på Varvet, men härligt och skönt och coolt att min kropp faktiskt klarade det. Tack kroppastollen! Du har fött två barn, är 38 år och inte nån typisk lätt löparkropp men du äger fett!
Vädret såg ut att bli perfekt, med lätt duggregn och ca 20 grader. Men redan vid Kinnarps arena tittade solen fram och stekte rejält. Jag som inte är nån vän av att kuta i värme blev faktiskt lite orolig men samtidigt tänkte jag att jag får känna av benen och kanske lägga av i Kaxholmen om det är så. Förutsättningar som väderlek är det bara att förhålla sej till. Ingen stor katastrof. Liten, men klart hanterbar. Det här är ju ändå bara en kul grej. Ett äventyr!
Körde min vanliga strategi vad gäller energitillförsel och magen var glad och nöjd. Vid kaffe och kackel slukade jag en Piggelin (förmodligen den godaste som någonsin tillverkats) och en halv coca-cola. Bytte löparskor eftersom tårna knorrade lite. Var på toa och lät löparmagen få avreagera sej där det är okej att avreagera sej och sprang så småningom vidare. Då hade jag också deklarerat för Björn att jag ska till Gränna. Han och barnen hängde nämligen med och fotade massor längs vägen. Visst är de enastående!
Två riktigt sega backar till Ölmstad och tårna var inte helt glada så jag plåstrade om ena stortån vid stoppet utanför glasskiosken. Klämde en Piggelin till och en halv coca-cola. Nästa stopp skulle alltså vara Gränna hamn! Mitt mål...
Ungefär fem kilometer efter Ölmstad märker jag till min FASA att jag missat att slå igång min Garmin efter sista stoppet. Jävlar. Men jag får bekräftat att vi kutat fem kilometer och slår igång den där vi är, inte långt från avfarten mot Wettershus. Nu protesterar mina tår oerhört och jag blir förbannad på nerförsbackarna där trycket mot dem ökar. Åh, äntligen uppför, tänker jag varje gång vi har en backe framför oss. Ja, det är dagens sanning. Det var långt ifrån min kropp som var slut idag. Det var mina tår!
Så småningom passerar vi Gyllene Uttern och jag har svårt att hänga med i tempot i den långa utförsbacke eftersom det i princip känns som att ena stortånageln lossnat. Hamnar tre meter bakom klungan. Genast fångas jag upp av Thomas, en av de som är med och arrangerar Sommartåget. "Hur går det?" Jag gnäller av mej lite och får sedan energi att fortsätta. Annars var jag nära att ge upp där. Ärligt talat. Såg dessutom Björn och barnen i bilen precis när jag tappade fart och fick en gruvlig lust att hoppa in med dem...precis när de svängde runt och åkte vidare.
Vid Franssons polkagristillverkning springer Miranda bak till oss och berättar att vi måste speeda på lite så att de inte missar färjan. Holy! Det går inte med mina tår!! Men ack vad fel jag hade. Det gick över förväntan. Sista backen ned mot hamnen grimaserade jag säkert när jag med viss möda följde Thomas råd "Ignorera". Ja, jävlar vad jag ska ignorera. Aj aj aj...
På raksträckan förbi Gränna äldreboende frossar jag lite. Har inte känt av detta obehagliga tillstånd ett dugg tidigare under loppet och nu...nu spelar det ingen roll. Jag drar inte av på farten som jag annars brukar när jag får ståpäls. Nu vet jag att jag fixar det. Gött mos!
Gänget sprang i princip ombord på färjan. Medan de väntade in de två sista löparna hann jag precis krama om Miranda, Alex och Thomas och tacka för den här gången. Susanne försvann på färjan med de andra i gruppen.
Möts av Erik, Ella och Björn. Sliter av mej skor och strumpor för att titta på förödelsen. En maffig blåsa på höger stortå och fler än en öm tånagel. Tja, inte så farligt. Hyfsat slutkörda men inte alls speciellt smärtande ben. Trycker i mej en banan och dricker lite coca-cola. Bara börja påfyllningen direkt. En väldigt viktig del av återhämtningen. Och omkring 3000 kcal har förbrukats. Det är nästan overkligt mycket.
I bilen hem känner jag mej lite sorgsen. Jag gör alltid det när ett event är över. Oavsett det är en tävling eller ett Sommartåg. Men sorgsenheten vägs förstås upp med tillfredsställelsen över att ha klarat utmaningen som detta inneburit. Och faktum är att när vi rullade in i Mullsjö och jag såg skogarna där de flesta av mina pass är förlagda, längtade jag ut i spåret igen!
Idag har jag lärt mej att:
-Jag ska köpa ett halvnummer större löparskor för mina riktiga långlopp
-Resorb och Piggelin är ett vinnande koncept
OCH!!! Min övertygelse om att ALLA KAN är fr o m idag huggen i sten.
Ut och spring med er!
/Puss å kram från en lycklig löperska
Ett varmt och innerligt tack till fantastiska Susanne, outtröttliga Miranda, ständigt leende Alex och omtänksamma Thomas!
Och naturligtvis tack till alla er som var med och bidrog till denna härliga dag!
På återseende<3
tisdag 19 juli 2011
Till salu - make
Egentligen skulle jag vilja skriva "bortskänkes" men då fattar väl folk att det är nåt skumt.
Idag kom han hem från jobbet strax före kl sex. Jag såg direkt att "det var nåt". Ett slipat hustruöga behöver inte många sekunder för att pejla av humör och dagsform på gubben.
-Hej, hur är det? (pejla pejla pejla) Är du på dåligt humör?
-Ja. (Shit, serious stuff på G, är han bara småsur erkänner han det aldrig direkt) Jag blev stoppad av polisen på hemvägen.
Fan i hela helvete.
Dyrt blev det och om inte överhängande risk att körkortet ryker, så definitivt befintlig risk. För 1 1/2 år sedan hände nämligen en liknande grej.
Ja, han var till salu då också. Bara det att ingen nappade (läs "gick på det").
I nöd och lust. Vem fan kom på det?? Jag ska ge den galningen.
Men först. Projekt make till salu. Är det NÅN som vill förbarma sej?
Idag kom han hem från jobbet strax före kl sex. Jag såg direkt att "det var nåt". Ett slipat hustruöga behöver inte många sekunder för att pejla av humör och dagsform på gubben.
-Hej, hur är det? (pejla pejla pejla) Är du på dåligt humör?
-Ja. (Shit, serious stuff på G, är han bara småsur erkänner han det aldrig direkt) Jag blev stoppad av polisen på hemvägen.
Fan i hela helvete.
Dyrt blev det och om inte överhängande risk att körkortet ryker, så definitivt befintlig risk. För 1 1/2 år sedan hände nämligen en liknande grej.
Ja, han var till salu då också. Bara det att ingen nappade (läs "gick på det").
I nöd och lust. Vem fan kom på det?? Jag ska ge den galningen.
Men först. Projekt make till salu. Är det NÅN som vill förbarma sej?
Published with Blogger-droid v1.7.2
På sommaren badar man
Jag skulle vilja kalla vädret idag för lynnigt. Luften är varm men i molnen ovanför oss finns både fint sommarregn och hagelskur. Nu drog vi en rövare och stannade till vid "barnbadet" på väg till affären. Det håller så länge det håller. Förhoppningsvis slipper jag tjatet om att få åka och bada efter detta. Och jag ska inte klaga, där jag sitter parkerad i en brassestol på stranden. Det är hur skönt som helst.
På vägen hit reflekterade jag över hur otroligt bra vi bor. Det enda jag egentligen saknar är närheten till Jönköping. Tre mil är för långt för att jag ska hinna ned på stan en sväng efter kvällsmaten. Det fixade jag lätt när vi bodde på Sturegatan. Sen önskar jag givetvis också och kanske allra mest att mina närmaste släktingar bodde här. Ju fler desto bättre. Jag saknar er så det gör ont emellanåt! Imorse fick jag t ex en attack av pappa-längtan. Tänk att jag vid 38 års ålder längtar efter att få sitta nära min pappa i soffan... Mmmmm... Så är det faktiskt. Ett telefonsamtal kan aldrig kompensera den fysiska närvaron. Och tänk den dagen de är borta... Jag ryser vid blotta tanken. Måste försöka skapa ett tillfälle så jag kan åka hem snart!
Published with Blogger-droid v1.7.2
Hemlagad bea till mina FB-vänner
Jag har en på många sätt fantastisk svägerska! (Makens lillasyster, det är svägerska va??)
När det kommer till mat gör hon en aldrig besviken. På två röda har hon snott ihop det jag inte trodde var möjligt av i princip ingenting. Själv brukar jag bli lite skeptisk när hon säger att någon rätt är sådär "enkel" att tillaga. Men faktum är att bean faktiskt ÄR enkel. Jag garanterar att ni aldrig mer köper färdig bearnaisesås efter att ni testat denna som jag alltså fått recept och pepp att testa från min fina svägerska!
Hemlagad bearnaisesås 4 port
3 äggulor
300 g smör
(alt 5 ägggulor och 300 g smör för mer, men inte så fet sås)
1-2 tsk vitvinsvinäger
1 msk vatten
torkad dragon
Smält smöret i en kastrull på spisen. Låt det puttra ordentligt innan du ställer det smälta
smöret åt sidan på köksbänken.
Lägg äggulorna i en glasskål som tål värme. Tillsätt vinäger och vatten. Koka upp vatten i
en kastrull som är mindre i diameter än skålen. Lägg en fuktig disktrasa på köksbänken.
Ställ skålen över det kokande vattnet och börja vispa för hand med metallvisp. Ta av skålen
från vattenbadet och ställ på disktrasan och fortsätt vispa. Det är viktigt att det inte blir för
varmt. Stannar vispet upp och vill inte tjockna, värm lite till. Fortsätt så tills äggulevispet
blivit riktigt tjockt, som lättvispad grädde ungefär. Det tar ungefär 5-7 minuter.
Slå försiktigt ner det skirade smöret i en liten kanna. Den vita bottensatsen ska INTE med!
Slå försiktigt i smöret i äggvispet under kraftig vispning. Kolla först att det verkligen “tar”,
sen kan du ha i smöret lite snabbare.
När allt smöret är i. Smaka av. Hacka i dragon eller strö i torkad. Smaka av med några droppar
mer vinäger och lite salt. Saltet smälter sakta i emulsioner så om det inte smakar så salt
i början, vänta en stund, och smaka sen av igen.
Chili (ex. sambal oelek) är gott i bea, eller tomatpuré och om du skippar dragon, grönpeppar.
Använd citron i stället för vinäger och du får hollandaise.
När det kommer till mat gör hon en aldrig besviken. På två röda har hon snott ihop det jag inte trodde var möjligt av i princip ingenting. Själv brukar jag bli lite skeptisk när hon säger att någon rätt är sådär "enkel" att tillaga. Men faktum är att bean faktiskt ÄR enkel. Jag garanterar att ni aldrig mer köper färdig bearnaisesås efter att ni testat denna som jag alltså fått recept och pepp att testa från min fina svägerska!
Hemlagad bearnaisesås 4 port
3 äggulor
300 g smör
(alt 5 ägggulor och 300 g smör för mer, men inte så fet sås)
1-2 tsk vitvinsvinäger
1 msk vatten
torkad dragon
Smält smöret i en kastrull på spisen. Låt det puttra ordentligt innan du ställer det smälta
smöret åt sidan på köksbänken.
Lägg äggulorna i en glasskål som tål värme. Tillsätt vinäger och vatten. Koka upp vatten i
en kastrull som är mindre i diameter än skålen. Lägg en fuktig disktrasa på köksbänken.
Ställ skålen över det kokande vattnet och börja vispa för hand med metallvisp. Ta av skålen
från vattenbadet och ställ på disktrasan och fortsätt vispa. Det är viktigt att det inte blir för
varmt. Stannar vispet upp och vill inte tjockna, värm lite till. Fortsätt så tills äggulevispet
blivit riktigt tjockt, som lättvispad grädde ungefär. Det tar ungefär 5-7 minuter.
Slå försiktigt ner det skirade smöret i en liten kanna. Den vita bottensatsen ska INTE med!
Slå försiktigt i smöret i äggvispet under kraftig vispning. Kolla först att det verkligen “tar”,
sen kan du ha i smöret lite snabbare.
När allt smöret är i. Smaka av. Hacka i dragon eller strö i torkad. Smaka av med några droppar
mer vinäger och lite salt. Saltet smälter sakta i emulsioner så om det inte smakar så salt
i början, vänta en stund, och smaka sen av igen.
Chili (ex. sambal oelek) är gott i bea, eller tomatpuré och om du skippar dragon, grönpeppar.
Använd citron i stället för vinäger och du får hollandaise.
måndag 18 juli 2011
Halvvägs
Hemma är härligt! Jag gillar att vara på resande fot. Och jag älskar att komma hem!
Mina bloggföljare vet att vi farit runt en del denna sommaren. Motala, Smögen och Drammen. På 3 1/2 vecka har vi bara sovit tre nätter hemma. Det har varit fokus på umgänge med familjen och vår tänkta tripp till Tyskland får vänta tills 2012(?) då älskade farmor som ni nog inte missat varit lite instabil i sin hälsa. Med facit i hand känns det så rätt att vi styrde om planerna. Det är vi alla överens om.
Nu är vi ungefär halvvägs in i sommaren. Semestern varar ju aldrig tillräckligt länge och idag började Björn jobba. Nästa vecka är det min tur. Vi har haft tre veckor ledigt tillsammans och nu börjar en period då vi turas om att hålla ställningarna här hemma. Från v 32 är tanken att barnen ska slussas in i skol- och dagistillvaron igen. Just nu känns det tungt att tänka tanken "ekorrhjul" men jag vet att jag kommer tycka att det är rätt skönt när vi väl är där. Jag gillar vardagen där det är rutiner som styr till stor del och blir beklämd varje gång jag hör hur man räknar dagar till fredag och allting utgår ifrån helgen. Lever men på de sättet missar man ju 2/3 av livet!
Idag har vi haft en riktig hemmadag, jag och barnen. Plockat och grejat med än det ena, än det andra. Emellanåt tjuvlyssnat på hur Erik och Ella lekt. Ja, idag har de haft mycket kul ihop.
När Björn kom hem cyklade de ned till friluftshotellet och plockade lite blåbär. Jag sprang en sväng under tiden. När de sedan kom hem hade jag börjat fixa med maten och i väntan på den stack Björn ut en runda.
Lite sent men väl värt att väntas på, dukades maten fram på bordet. Ugnsstekt färskpotatis, grillad flintastek och hemlagad bea. Till efterrätt en blåbärsskaka och glass. Nästan väl lyxig måndagsmiddag kanske kan tyckas!
Nu somnade Ella precis. Återstår att se om hon trynar till kl 10, som imorse!
Mina bloggföljare vet att vi farit runt en del denna sommaren. Motala, Smögen och Drammen. På 3 1/2 vecka har vi bara sovit tre nätter hemma. Det har varit fokus på umgänge med familjen och vår tänkta tripp till Tyskland får vänta tills 2012(?) då älskade farmor som ni nog inte missat varit lite instabil i sin hälsa. Med facit i hand känns det så rätt att vi styrde om planerna. Det är vi alla överens om.
Nu är vi ungefär halvvägs in i sommaren. Semestern varar ju aldrig tillräckligt länge och idag började Björn jobba. Nästa vecka är det min tur. Vi har haft tre veckor ledigt tillsammans och nu börjar en period då vi turas om att hålla ställningarna här hemma. Från v 32 är tanken att barnen ska slussas in i skol- och dagistillvaron igen. Just nu känns det tungt att tänka tanken "ekorrhjul" men jag vet att jag kommer tycka att det är rätt skönt när vi väl är där. Jag gillar vardagen där det är rutiner som styr till stor del och blir beklämd varje gång jag hör hur man räknar dagar till fredag och allting utgår ifrån helgen. Lever men på de sättet missar man ju 2/3 av livet!
Idag har vi haft en riktig hemmadag, jag och barnen. Plockat och grejat med än det ena, än det andra. Emellanåt tjuvlyssnat på hur Erik och Ella lekt. Ja, idag har de haft mycket kul ihop.
När Björn kom hem cyklade de ned till friluftshotellet och plockade lite blåbär. Jag sprang en sväng under tiden. När de sedan kom hem hade jag börjat fixa med maten och i väntan på den stack Björn ut en runda.
Lite sent men väl värt att väntas på, dukades maten fram på bordet. Ugnsstekt färskpotatis, grillad flintastek och hemlagad bea. Till efterrätt en blåbärsskaka och glass. Nästan väl lyxig måndagsmiddag kanske kan tyckas!
Nu somnade Ella precis. Återstår att se om hon trynar till kl 10, som imorse!
Published with Blogger-droid v1.7.2
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)