En jädrans bra dag

Efter cykelturen på Öa blev det till sist dags att ta färjan över till Gränna hamn för att se när helt fantastiska Suss och Mirre gick i mål efter sitt äventyr Gränna 300. De syns lite dåligt på bilden, som för övrigt var den enda jag lyckades fyra av med mobilen. För när de väl syntes uppe på backkrönet blev jag så tagen och tårögd att jag hade fullt upp med att inte skämma ut mej i en hysterisk gråtattack. Att kuta från Södertälje till Gränna är mer än en bedrift. Det är en BRAGD. Ja, ni anar nog graden av beundran i mina ord. Som väl var fotade Björn (som vanligt) lite mer så det kommer kanske någon bild på hjältinnorna framöver. Om inte annat så kan ni ju kika in på deras egna bloggar och kolla.

Efter att ha fått krama om chicsen och gratta och pratat lite med dem gick vi hem till husvagnen. Mitt löppass på vad som just nu kändes som futtiga tio kilometer skulle avverkas. Som vanligt gladde jag mej. Körde mot Röttle och bestämde mej för den ganska trista varianten att vända efter fem sprungna kilometrar. Jag skyller på cykelturen när jag säger att det var segt. Benen kändes nämligen så tunga. Ja, det var som om jag sprang i slow motion. Tempot jag höll blev emellertid under 6-fart även idag men gudarna ska veta att det var verkligen inte så det kändes. Nu kommer motståndet efter att ha varit inne i ett härligt flow länge tänkte jag. Inget konstigt i det. Nåja, jag knatade vidare och märkte att det lättade något efter typ 5-6 kilometer. Märkligt. En sträcka som tidigare betraktats som ouppnåelig är nu något av en uppvärmning. Så det kan gå!

Det blev en bit grillad entrecôte ikväll. Dessutom fick vi besök av "min" Camilla. En jättetrevlig kväll med massa skratt och god mat med bästa sällskapet.

Sov nu riktigt gott. Allihopa.

Puss från mej!

Published with Blogger-droid v1.7.4