Förundrad lufsar jag vidare.
Några gånger uppför en bit av gamla slalombacken igår. En episod med galen puls på 185. Jag som knappt kommer över 170... Några hundra meter efter backen och benen känns som vanligt. Tuffar på.
12 km ikväll. Inte tillstymmelse till sviter av slalombacken.
Möter ett par som springer ihop. Stackars krakar. De ser sammanbitna ut. Som om de är uttvingade på nåt de avskyr. Hej och ett leende. Ni fattar inte det här... Som jag sa till chefen idag. Det handlar om att hitta rätta inställningen till löpningen. Å den är lika unik som var och en av oss.
Imorgon ska benen vila. Tyvärr. De kommer inte att gilla det...
God natt.
Published with Blogger-droid v1.7.4
2 kommentarer:
Tack för två pass tillsammans, inget tvång att hänga på dig så jag ler och längtar till nästa pass. Men det är tur att vi ska "vara lediga" från löpningen idag för det känns i min kropp.
Du glömde de två som i lugn å ro stod och fiskade vid Stråknabron och så kommer vi farandes och skräms!
Till nästa gång, Kram kompis!
Ha ha ha! Ja, jag glömde de som fiskade vid Stråkensbro!! De såg mer än förskräckta ut när jag dundrade ned för backen. Tihi!! Tack själv. Imorgon blir det LUGNA kilometrar;-)
Skicka en kommentar