Saknar mental styrka. Eller inte.

Just nu längtar jag faktiskt efter att inte ha nåt lopp av Lidingötyp framför mej. Visserligen går Billingehusloppet av stapeln två veckor efter, men det är dryga 10 km och kräver inte alls de förberedelser som Lidingöloppet itself gör.

Sedan bomben släpptes har jag haft en märklig känsla på mina pass. Det har varit tyngre att komma ut och dessutom tyngre att springa. Mest av allt är det huvudet som haft fullt upp och helt enkelt inte varit närvarande under stora delar av löpningen. Helt naturligt med tanke på omständigheterna. Det är "före och efter" på nåt vis. Jag kände mej ju unstoppable innan allt uppdagades. Men varje gång jag är ute noterar jag att efter en sisådär fem kilometer, börjar kroppen svara bättre på ansträngningen. Nånstans långt inne i dimman känner jag att jag är fruktansvärt jäkla stark fysiskt. På den fronten är jag väl förberedd inför uppgiften. Mycket väl. Jag oroar mej dock lite för den mentala. För det är det är så grymt mycket pannben i långa tuffa lopp. Jag har svårt att visualisera och verkligen känna mina mantran. Huvudet pysslar som sagt med annat och är lite smått dränerat just nu.

Hur förbereder jag den mentala delen då?

Svaret är att jag inte vet.

Kanske det enda rätta är att skruva ned förväntningar och målsättning.

Det kanske inte kommer att vara så där fantastiskt kul denna gången som jag hoppats på?

Nä, jag vet inte.

2011 kommer kanske Lidingöloppet att tillfälligt döpas om.

Till Lidingöloppet med smolk i bägaren. Eller Lidingöloppet i resterna av terrorattack.

I så fall vet man ju redan från start att förutsättningarna är annorlunda.

Fram till nu har jag liksom inte ens tänkt tanken att sänka ribban. Jag har bara tänkt på hur jag ska kunna ha lika kul som jag föreställt mej trots rådande omständigheter.

Nu är det annorlunda.

Och vet ni. Under tiden jag suttit här och skrivit har en plan utkristalliserats i min hjärna. En jävla bra plan. Redan nu vet jag att den håller.

Men jag behåller den för mej själv ett tag till. Måste fila lite på detaljerna innan jag delger er den.

Häng med nu!

(Det blev nio kilometer igår. Sneglade inte på klockan en enda gång förrän jag var hemma. I kväll ska jag bråka lite med slalombacken och på onsdag är sista långpasset inplanerat.)

Ta hand om er allihopa. Å glöm inte kommentarerna. Latmaskar.