Jag förstår fortfarande inget. Jag försöker förlika mej med tanken på att jag aldrig kommer att förstå. Livet måste gå vidare ändå. Jag lever i övertygelsen att allt ordnar sej. Jag vet också att det människan ställs inför, det klarar hon. Så hur tungt och mörkt det än är just nu, kommer det att ljusna.
Jag ska försöka förmå mej att komma ut i löpardojjorna i eftermiddag. Snällaste maken har lovat fixa fredagsmaten under tiden. Det känns inte lekande lätt att byta om och sticka ut. Men det är terapi och det får gå i snigelfart och det räcker med fem kilometer. Bara jag gör det.
Varför. Frågan kommer eka i mitt huvud länge till. Men jag är beredd. Det här ska levas igenom.
Trevlig helg.
Published with Blogger-droid v1.7.4
2 kommentarer:
Men vännen vad händer?Du vet ju att man kommer ut starkare på andra sidan vad det än är!Vad det än gäller så tänker jag på dej nu! kramar Ewa
Det fixar sig, jag är helt säker!
Skicka en kommentar