Svettig söndag

Inte konstigt att det är jobbigt att kuta när en bit av marken jag står på rämnat...

Dags för distanspass. Övriga familjen på väg till Flygkalaset släpper av mej vid Prinserydsmacken. Tanken är att jag ska ta mej hem på småvägarna över Klerebo, förbi Habo kyrka, Perstorp och slutligen hoppa på Mullsjörunt-spåret i höjd med Mosseslätt för att få ihop en dryg halvmara.

Visst gjorde jag det även denna gången.

Jovisst. 

Men det var det tyngsta distanspass jag genomfört de sista åren. Fick börja med att skita (förlåt) vid macken. Inför ett längre pass bara måste min mage tömma sej fullständigt. Jag tror den har fått en fix idé. Jorå, jag hade papper med mej (har ju varit med förut som sagt) men på nåt vis lyckades ett liiiiitet liiiiitet grässtrå fastna mellan skinkorna och låg där och skavde hela vägen hem. Jag försökte ignorera och lyckades hyfsat men tänkte att fan, nu har jag nog fått hemorroider också. Drog en lättnadens suck när jag några timmar senare skådade ett hur ett grässtrå sköljdes ned i golvbrunnen tillsammans med rester av schampoo och duschkräm.

Efter sju kilometer var jag gråtfärdig och lekte med tanken på att ringa efter hämtning. Tuggade i mej druvsocker och sköljde ned med vatten från vätskebältet. En fot framför den andra. Herregud! Har jag verkligen sprungit fyra mil bara för några veckor sedan? Kraftprovet förra lördagen? Det som jag för övrigt hotat med att ni inte ska slippa läsa om... Tar härmed tillbaks hotet. Livet kom emellan. Skit också.

Sen kommer några kilometer av lite bättre flyt iaf men den outtröttliga löparmaskinen lekte kurragömma med mej under i stort sett hela passet. Jag sniglade mej fram och trodde jag skulle snitta på över 7 minuter per kilometer men landade på 6.34 och är riktigt nöjd. Jag gick nämligen uppför fyra långa backar.

Vid nåt tillfälle mitt ute i skogen fick jag nästan lite panik. Tänkte på bomben som briserat i torsdags och blev rädd att jag bara skulle bryta ihop där på vägen. Helt ensam. Men jag höll ihop. Funderade och la pussel och förstod varför jag inte dansade fram och bara var så där löparlycklig på dagens runda.

Här är några av pusselbitarna...

Mullsjö x-trail, förra helgens kraftprov tillika genrep inför Lidingöloppet
Värme, drygt 23 grader och under 3/4 av passet varken vind eller skugga
Konflikt av modell större med fina sonen precis när vi ska åka iväg mot Flygkalaset/löprundan
Spillda tårar, efter den bomb som briserat inom familjen så sent som för tre dagar sedan

Inte konstigt att det är jobbigt att kuta när en bit av marken jag står på rämnat...