Och jag behöver det.
Idag ska jag göra ingenting. Jag har världens ljuvligaste varelse bredvid mej i soffan som med jämna mellanrum kryper upp och gosar in sej i min famn. Jag får pussar på kinderna, halsen och mitt på munnen samtidigt som hon säger "mmmmmmmmmmmm"... Älskade Ella.
Jag hann med en runda i skogen igår. Det blev sju kilometer terräng i 6-fart. Gelébenen kunde trampa ifrån ganska bra stundtals och jag hade till och med ett "hallelujah-moment" när löparlyckan rusade genom kroppen på det där välbekanta sättet som kan göra att håret reser sej på armarna. Tack träningsguden. Även om jag just nu springer i något slags töcken så var det guld att få uppleva den där passionen ett litet ögonblick.
Jag undrar, hur skulle ni andra beskriva er löparlycka?
Och bomben som briserat i min familj... Min mor och far går skilda vägar. Det är inget hemligt på nåt sätt men av hänsyn till de inblandade väljer jag att inte skriva mer utförligt än så här på bloggen. Men det är fritt fram att höra av sej om någon så önskar.
Kramen!
1 kommentar:
Löparlycka i tre olika varianter:
1) När det bara rullar på, benen springer av sig själva liksom och man kommer på sig att man springer med ett stort leende på läpparna eller sjunger med till musiken i öronen (om inte bästa kompisen är med vill säga).
2) När man når mållinjen efter ett väl utfört & kul lopp, exvis årets Göteborgsvarv.
3) Kan även infinna sig efter en träningsrunda med bästa fru Grönlund.
Skicka en kommentar