Idag har jag 22 km längdskidåkning framför mej.
Det är en märklig blandning av att det vänder sej i magen och att det pirrar av förtjusning när jag tänker på det.
Jag hoppas min guru Pia har lyckats med vallningen. Det vore fantastiskt att få åka på riktigt bra skidor!
Bortsett från att transportera mej de dryga två milen, som egentligen inte oroar mej mest, ska det bli spännande att se allt runtom. Lite huvudbry kring att jag ska kunna åka och samtidigt ha lite koll på övriga åkare. Kliva ur spåret snabbt när så krävs. Och så förstås sista backen. Eller tänk om de dragit om spåret så det är mycket värre backar!!! Då plogar jag. Japp det gör jag.
Alldeles nyss frågade jag faktiskt Ella vad hon tror om mina utsikter för dagen.
-Hur ska det gå för mamma idag, Ella?
-Ganska bra, säger hon. Men svaret är inte självklart.
-Jaha... Vad tror du kommer gå mindre bra?
Hon tittar på mej och säger sedan med bestämd röst.
-Svängarna.
Den analysen kan vara hur klockren som helst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar