Jag hade sett fram emot kvällens träning från det att jag slog upp ögonen imorse så det fanns inte tillstymmelse till tvekan när det var dags att byta om och sticka iväg.
I Bottnaryd väntade Emelie på skidor och jag var så ivrig att komma igång att jag totalt missade mina glasögon. En jäkla miss skulle det visa sej.
Riggade pannlampan och spände på mej skidorna åsså iväg i spåren. Lite bättre fäste idag men det blev mycket stakåkning. Dubbelspår och lite folk gjorde att vi kunde stå i varsitt spår och bara mata på efter bästa förmåga. Sida vid sida i mörkret, varsin pannlampa och stundtals stakandes i samma takt. Ljudet. Farten. Känslan. Magiskt!!
15 km fick räcka, trots att vi båda nog velat köra mer. Så härligt det var!
När jag strax efter att vi var klara satte mej i bilen blev jag påmind om att jag missat glasögonen. Mina ögon gjorde så ont och tårarna bara sprutade. Helt omöjligt att kunna se! Det tog några minuter innan det släppte så pass att jag kunde börja rulla hemåt. Aldrig mer utan glasögon:)
Man lär så länge man lever. God natt:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar