Jo tjena! Var nästan klar med mina fartökningar/intervaller när en liten rackare tyckte det var lämpligt att slingra sej över spåret. Mitt framför mina fötter! Inte lika fet och äcklig som huggormen jag och Patrick såg vid Stråkens bro i lördags. Och jag gastade heller inte lika högt.
Men snälla nån. Måste jag se orm på var och varannan runda nuförtiden? Det värsta är att jag blir så störd efteråt (värre än vanligt menar jag) så jag kan knappt se en pinne på marken utan att pulsen höjs. Och det sitter i nån dag. Så efter persen i lördags hade det väl börjat lugna ned sej hyfsat och jag trodde som sagt att spåren vid klubbstugan var trygga. Där rör sej liksom folk hela tiden. Ack vad jag bedrog mej.
Å nu tänkte jag bjuda på en bild av fanskapet.
Eller alltså. Inte av DEN. Men av en likadan. Varsågod. Lite terapi.
Benen var piggare än i söndags iaf, även om jag skulle beskriva dem som sega. Rätt eller fel vet jag inte, men jag körde en lättare variant av de planerade intervallerna.
Låt oss istället kalla dem fartökningar.
Uppvärmning i knappt 3 km. Därefter 5 x 400 m fartökning (ca 5-fart) med 2 minuters lugnare löpning mellan varje. Sedan 8 minuters nedjogg.
Det var inte så jag kräktes precis, men det kändes inte heller som att det fanns så mycket mer att plocka ur kroppen för dagen. Jag glömmer lätt bort att det är segt att springa morgonen efter ett simpass och brukar ofta tänka nåt i stil med att simningen tar mer på kroppen än vad man tror!
Ett pass kvar innan två dagars helvila. Det kör jag imorgon kväll!
Puss å kram hela dan!
2 kommentarer:
Usch och fy, förstår att du skriker högt om du möter såna där ormar i spåret! Jag har hittills undvikit ormar helt och hoppas att jag slipper att möta en under hela sommaren!!
Lät som ett bra intervallpass, kanske jag kopierar en dag! :)
Gör så du! Och hoppas du slipper snakes även i fortsättningen.
Skicka en kommentar