Träningsvärken har i stort sett släppt och jag känner mej hemskt sugen på att träna. Antagligen har jag ett uppdämt behov efter veckan med förkylning. Men att försöka ta igen träning som "gått förlorad" pga sjukdom finns inte på kartan. Jag läser ibland kompisars statusuppdateringar på Facebook där det klart och tydligt framgår vilket förhållande till träning de har. Det är nåt slags tvång för att kunna äta si eller så och är alltså starkt förknippat med hur de ser ut. Eller kanske snarare hur de skulle önska att de såg ut. Efter sjukdom eller vila av annan orsak måste det tränas dubbelt så hårt. Nästan som att de straffar sej själv.
Jag kan ärligt säga att jag tycker det är nåt sorgligt över ett sånt förhållningssätt. Tycker det säger så mycket om människors självkänsla.
Men det är ett gräsligt energislöseri att hetsa upp sej över sånt som jag ändå inte kan förändra. Så jag försöker låta bli så gott jag kan. Det är inte hundraprocentigt. Jag får jobba lite med det. Det får jag faktiskt. Och vet du? Det beror bara på att jag bryr mej om och så in i hoppsan mycket önskar att så många som möjligt, helst alla, fick hitta glädjen i träning. Det är så oändligt mycket mer än något som ska "avklaras" och med rätt inställning är det faktiskt oerhört mycket njutning även under träningspasset!
Som ikväll till exempel. Tog sällskap med Emil och åkte upp till simhallen. Det var ett tag sedan jag var där men simningen kändes väldigt väldigt bra ändå. Ungefär 300 meter behöver jag för att hitta en bra rytm. Sedan är det "bara" att mata på. Känner mej oerhört fri och faktiskt snudd på outtröttlig när jag ligger där och simmar längd efter längd. Funderade på om jag kunde koppla ihop frisim och frihetskänsla i nån träffsäker formulering. Men tyvärr, jag kom inte på nåt...
Det blev totalt 1500 meter med de sista 300 meter i form av 25 m hårt/25 m löst. Armarna blev rätt möra så jag fixade faktiskt bara tre pull ups när jag kom hem. Nej, man kan ju inte vara på topp överallt!
Var har du varit på topp idag?
3 kommentarer:
Jag har under våren verkligen kommit dit att träningen är bara kul och inte på något sätt ett måste, jag vill träna och längtar till mina pass (och njuter väldigt under tiden, bara känslan av att jag KAN springa, att jag orkar köra ännu några burpees eller vad det nu är för dagen) och det är härligt. Att både kropp och själ mår så bra av det blir en positiv bieffekt.
Hur känner du när du simmar mot när du springer, saknar du inte att ha musik i öronen? Det är det jag tycker är mest trist när jag simmar. Kan liksom inte koppla bort tankarna utan ligger bara och räknar längder (en-en-en, två-två-två, femton-femton-femton...etc). Men så simmar jag ju tantsim då :)
Hur gör du dina pull ups hemma, har ni köpt en sån bar och satt upp någon stans? Och misstar jag mig helt eller har du gjort en egen TRX? Jag funderar på att knåpa ihop en själv (kanske med support i midsommar...!?) nämligen.
Just nu är jag inne i en period där jag springer utan musik! Tror det hänger ihop med att jag njuter av att känna mej närvarande under passet. Pluggat in MP3:n vid nåt tillfälle, för att lika fort ta ur den eftersom jag känt ett obehag av att jag liksom är avskärmad. Förmodligen nån fas bara...😊
Angående simningen kan jag bara säga att allt är crawlkursens förtjänst. Och vissa simhallar har t ex kulramar som räknehjälp vid bassängkanten! Dock inte Mullsjö, men jag tycker det funkar bra iaf.
Jag har en mackapär som vi hänger upp i en dörröppning och där tränar jag chins och pull ups! TRX har jag tillgång till på jobbet.
Skicka en kommentar