Rusig!

Jag har ju tamejfan allt!

En fin familj, ett hus att trivas i, ett nytt spännande jobb som jag gillar att gå till (nästan) varje dag, god hälsa och många fina vänner (nya och gamla) omkring mej!

Livet är rätt gott att leva!

Ja, ni fattar att jag varit ute och kutat va? Endorfinhög som en skyskrapa på Manhattan typ.

Jag glädjer mej åt att drogen löpning fortfarande är helt laglig. Jag säger också med stolthet att jag är beroende av den.

Benen var dock idag tunga som bly när jag lufsade runt mina nio kilometer. All respekt till er som nyss börjat löpträna och kämpar mot den känslan inför och under varje pass. Snart vänder det! Håll ut!

Största segern idag var ändå att jag tog mej ut. Motståndet var massivt. När jag kom hem från jobbet tog jag på mej skygglappar och marscherade raka spåret in till tvättstugan, bytte om och stack ut.

Jag är en otroligt envis (endel skulle kalla mej tjurskallig) kvinna. And I´m proud of it!

Fick inbjudan till Landsjön runt idag. Då hittade jag den här bilden från 2010. Ser ni mej därbak??

Sprang in på 1.08.54 (tror jag) med kramp i fötterna. Fruktansvärt varm vårdag var det minns jag. Jag var riktigt nöjd med tiden. Så stötte jag på min granne Jenny från gatan ovanför och det visade sej att hon kutat runt på 43 minuter! Ja det blev både en förstaplats och banrekord för hennes del. Det är för mej ofattbart att det går att springa så fort. Hon är lite av en idol faktiskt... Tänk att jag möter henne på mina rundor då och då. Swisch, säger det bara. Och även om det inte är tal om nåt "hej" när det händer eller att jag har som målsättning att springa lika fort så blir jag otroligt peppad och inspirerad varje gång.

Men nu, nu är det dags att sova. Om det går för ruset vill säga.