Vaknade till strålande sol och ganska många minusgrader. Tanken var att vi skulle komma iväg vid 9-tiden men ett ''litet'' missöde gjorde oss en timme försenade. Jag skulle nämligen bara gå på toa precis innan vi åkte och det var då det hände. Toan kraschade! Nä nä nä. Det var inte så att jag var hård i magen eller nåt. Nä jag hann inte ens sätta mej på ringen innan det small. Tur var väl det för då kunde vi snackat vattenlavemang. Olyckan inträffade när jag fällde upp toalocket lite hastigt och tydligen för hårt för hela vattenbehållaren sprack och ut forsade vatten. Herregud vad mycket vatten det ryms i en spoltank. Det kändes som att hela källarvåningen skulle bli vattenfylld innan det var slut. Till sist slutade det iaf forsa och mitt i vattnet stod jag, ganska blöt om fötterna. Ja. ni förstår att vi fick lite att fixa med innan vi kunde komma iväg.
Jag hade laddat med extra mycket gröt eftersom jag skulle kuta en lite längre runda på vägen till Motala. Blev avsläppt i Fågelsta och fick drygt femton kilometer i benen innan jag var i mål. Vädret var ju alla tiders även om det blåste ordentligt kallt ett tag. Ett tag sprang jag och rabblade ''inte utan min buff, inte utan min buff'' som nåt slags mantra. Bortsett från Icebugsen är nog buffen min bästa investering denna vintern. Bitvis drog jag upp den ända över näsan och tänkte ''hej, här har ni en motionerande rånare'' när jag möttes av nån bil. Många sjuka tankar och formuleringar passerar under ffa mina längre pass. Fin fart lyckades jag få till också. 6.08 per kilometer. Konstaterar att jag faktiskt HAR utvecklats som löpare. Nån racer blir jag aldrig men eftersom det inte är mitt mål gör det inget. Det är bara kul att se att jag då och då klättrar en pinne på min egen personliga träningsstege.
I Motala väntade förutom min familj och farmor och farfar även Ingela och hennes juveler Nils och Nora. Åh, vad härligt att få känna och klämma, pussa och krama lite på dem igen. Erik är utan tvekan Nils stora idol och han är en väldigt fin förebild som tycks trivas i rollen som storkusin. Sammantaget blev det ännu en mysig sammankomst för både barn och vuxna. Om vi bara bodde lite närmre. Kan inte låta bli att tänka på hur härligt det skulle vara... Men eftersom det är som det är låter jag inte de funderingarna få för mycket utrymme. Nu ser vi fram emot en helg tillsammans på nån ort som ligger halvvägs mellan oss istället!
Tack och kram till fina D, T, I, N och N!
Nu är vi strax hemma. Då blir det soffhäng framför Melodifestivalen och haklapp på för min del... Go Brolle!
Published with Blogger-droid v1.6.7
1 kommentar:
Det hade ju inte varit fel med en rörmokare i familjen. Synd att man själv fått två prinsessor istället för prinsar. Annars hade man ju haft både rörmokare och snickare, då hade man kommit långt om man behövde renovera. Lycka till med dasset, nu är ju perfekt läge att fixa iordning väggar och golv ;)
Skicka en kommentar