Livet blir inte alltid som man tänkt sej. När nyheten nådde mej igår kväll hade jag konstant ståpäls i flera minuter. Bilden av en livlig kille som slängde sej runt min hals första gången jag träffade honom. En liten kropp med oändliga mängder energi. En finfin kille som växer upp till ung man med hela livet framför sej. Så rycks han bort.
Det är så ofattbart orättvist. Mina tankar går till Janne och Annika med familj. Jag delar er sorg.
Petter...vila i frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar