Söndagkväll och Solsidan. Bara ett fel. Avsnitten är FÖR KORTA!
Imorgon väntar en ny vecka. Förhoppningsvis med en fullt frisk familj. Maken sitter just nu och jämrar sej i fåtöljen så vi får väl se hur det blir med den saken.
Söndagen inleddes med att vi fick sova till 07.45 innan husets prinsessa tyckte att det var uppdags. Eftersom jag vanan trogen slocknade i TV-soffan igår kväll (nångång mellan bidrag 6 och 7 i Melodifestivalens fjärde deltävling) hade jag nästan fått en överdos skönhetssömn och kände mej löjligt pigg när mitt lilla skogsrå frågade om det var morgon nu...
Frukost, Ella till gympan, en vända med dammsugaren, hjälpa Erik med två av läxorna och sen! En stundande löprunda.
Men usch och fy. Jag har haft en lite märklig känsla i min vänstra hälsena ett tag. Lite stelt, tendens till ömhet, lite ont i början av passen som sedan efter 6-7 km gett med sej. Samtidigt är jag osäker på om det bara är min rädsla för skador som gör att jag känner efter lite för mycket. Ärligt talat, jag är skitorolig för att åka på nån skada!
Eftersom mina vinterstrumpor (lite tjockare med merinoull, suveräna) som funkar bäst i Icebugsen var i tvättmaskinen fick jag tänka om lite vad gäller fotbeklädnad. Det föll sej naturligt att testa mitt senaste inköp i skoväg. Fyndet från Sylvesterloppet! Körde med kompressionsstrumpa i dem och tänkte att det får bli vad det blir, när det gäller distans. Nya skor är alltid nya skor. Dagen till ära (termometern visade -2) vågade jag mej på en underställströja undder Craftjackan. Mmmmm, utstyrseln andas lite vår!
Lunkade iväg nedför Ringvägen med en härlig känsla i hela kroppen. Utom möjligtvis då i vänster hälsena. Mycket fläckar av asfalt att kuta på. Nice! Påbörjade en runda runt sjön men bestämde mej ganska snart för att köra lite längre. Mot Nyhem var längesen! Vände hemåt avfarten mot Knaggebo och när jag kom upp på Solstugevägen visade GPS:en 11,3 km i 6,07 fart. Klart godkänt. Jag brukar inte klara så länge i nya skor och även om jag hade min sedvanliga känning med bortdomnade tår, som hör nya skor till, så hade det gått bra idag!
Nästa helg är det planerat att vi ska springa ett rejält distanspass liknande det vi körde 6/2. Eventuellt ett par kilometer längre. Det beror på deltagarna, som idag är jag, Beata och Ewa. Beata har inte varit riktigt kry veckan som gått och det är kanske inte en lysande start att ladda på med 17-18 km det första man gör efter en förkylning. Men inget är spikat. Vi tar det som det kommer!
Eftermiddagen har vi tillbringat i skidbacken. Det blåste snålt och var sådär halvbra preparerade nedfarter, men vi hade trevligt iaf! Erik åker otroligt bra numera, snabbt och stabilt, och Ella är helt klart på G. Hon tycker barnbacken är bara tjafs och ylar "tuta och kör, här kommer viiiii" när jag eller Björn åker med henne i de stora backarna. Skönt att hon inte är rädd! Det kommer att skynda på inlärningen betydligt. Efter en vecka i skidskolan i Björnrike kommer hon garanterat att behärska att åka "glassstrut" obehindrat vilket gör att hela familjen kommer kunna åka i många av de härliga pisterna tillsammans utan att jag eller Björn (oftast Björn, han äger tålamodet i såna här situationer) har låren fulla av mjölksyra!
Väl hemma fixade jag med fiskgratäng medan barnen stannade kvar ute i snön lite. Det var nog tur det för jag tror att åtminstone Ella hade somnat om hon kommit in och satt sej framför Bolibompa. Nu smet hon från matbotdet strax före klockan sju och det dröjde inte många minuter innan hon stensov i soffan.
Jag tror att allt är förberett inför måndagen nu vilket gör att jag kan krypa ned och somna även jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar