När jag nästan var hemma passerade jag backen från Gruvered till Ruder. Hade tänkt ta en lättare väg eftersom benen var lite som kokta spagetti så döm om min förvåning när cykeln plötsligt styr uppför här! Jojomänsan. Det fanns lite kvar kvar i benen och det skulle absolut krämas ur innan jag var hemma.
31 km stig och skogsväg i varm morgonsol senare kom jag hem till Solstugevägen med ett brett leende på läpparna och till skillnad från när jag förut kommit hem lycklig efter en löprunda, förstår min man nu EXAKT hur det känns! Mer mer mer! Jag vill köra mer!
Jaja. Rumpan och benen behöver vila.
Målat en hel del idag oxå. Och burit delar till byggställning och lastat bräder. Så pass att jag kände av det i armarna på kvällens simpass i sjön med Jeanette och Patrik. Ingen riktigt bra känsla på simningen alltså. Lite vågor som skvätte och jag fick ett par rejäla kallsupar. Rapade fint efteråt.
Imorgon är det tisdag och vi tänkte ta lite ledigt från jobbandet och åka till Skara sommarland. Tror vi behöver tänka på nåt annat och bara låta Ingvar jobba på här hemma.
Tisdag är tillika den dag som sjukgymnasten jag träffade senast tyckte jag fick lov att provjogga extremlätt, för att se hur foten beter sej. Så har jag det att utgå ifrån när "riktiga" sjukgymnasten ringer på torsdag.
En förutsättning för att jag ska ge mej ut och provjogga är dock att jag är helt smärtfri i foten när jag går. Det är jag tyvärr inte.
Så det blir ingen jogg imorgon. Och helt klart hade jag hunnit trissa upp förväntningarna för nu känner jag mej ärligt talat väldigt besviken.
Jag får helt enkelt hålla tillgodo med rehabandet lite till. Och jag säger väl som Zlatan:
"Det är klart man blir besviken".
Klart slut.
/Lisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar