Som nu i helgen exempelvis.
Halsen sa bestämt nej till ett pass igår och även imorse var jag för sträv eller kärv i halsen för att våga träna. Framåt eftermiddagen blev det dock väldigt mycket bättre. Så mycket bättre att jag var snubblande nära att hänga med Jeanette på en liten löprunda...
Men förnuftet kom ikapp och hejdade mej ungefär samtidigt som jag noterade att utomhustemperaturen var -2.
Nix pix. Andas in kall luft med den halsen. Nope! Ge upp. Okej. Om än motvilligt.
För jag mår ju så dåligt när jag inte kommer ut på mina rundor!
Helgen på jobbet har gått fort. Jag har haft sällskap av en go tjej, tillika duktig sjuksyrra, inte ens fyllda 30. Vi hade lagom mycket att göra och insatser och bedömningar gjordes med gemensam kraft. Utvecklande till tusen både för en ganska nyutexaminerad sjuksköterska och en med 15 års erfarenhet av yrket.
Men jag har känt mej så GAMMAL!
Något som jag till stor del skyller den uteblivna träningen för.
Jag brukar nämligen inte fastna i att jag är rynkig, gråhårig, har påsar under ögonen, slapp hud och hängbröst samt ÅTER lagt på mej de där förbannade två extrakilona (hej hej kolhydrater!) runt magen.
Men jämfört med min kollega blev det så uppenbart liksom... Jämn och slät hy. Bara antydan till rynkor ännu. Liten och nätt. Söt som en karamell typ!
Vi var som Skönheten och Odjuret IRL. (Och jag var alltså inte Skönheten.)
Anyways. Visst reflekterar jag liknande ting även annars. Men bara för ett ögonblick då och då! Och aldrig att nån sorgsen känsla biter sej fast efteråt liksom.
När jag är fullt frisk och har kunnat träna som jag brukar känner jag mej så stark och oövervinnerlig att såna här "småsaker" liksom inte biter på mej. Då är jag snarare stolt över att jag är fyrtio och jävligt mer fit än när jag var trettio.
Låt oss hoppas att jag valde rätt som vilade ikväll. I så fall ska jag ut i skogen imorgon och byta häxan surtant mot vanliga Lisa.
Kommer jag lyckas?
Missa inte den spännande fortsättningen.

2 kommentarer:
Det funkade!😊
Skönt att det funkade! 👍
Själv blir jag lite fundersam när mina tjugoåriga kollegor inte tycker att de känner av åldersskillnaden mellan oss. Hur ska jag tolka det tro...
Skicka en kommentar