Tvära kast

Från behagligt distanspass i skogen igår till galet intervallpass med klubben ikväll. Det var verkligen inte igår jag körde 70/20. Nä, frågan är om jag ens gjort det sedan jag spelade fotboll? Det är verkligen ett träningspass jag förknippar med just fotboll och dessutom illamående. Det är grisjobbigt! Och ärligt talat trodde jag Erik drev med mej när jag frågade hur många ggr vi skulle köra och han svarade "20". 

Helvete!! 20??? Jag kommer kräkas upp alla inälvor och lite till. 

"Fast man kör ju så många man orkar", la Erik till. 

Ja. Jo. Självklart. Men bjuds det upp till 20 stycken så ska jag minsann göra vad jag kan för att hänga med ända fram. 

Ni har säkert redan gissat att jag inte vek ned mej... Men fy fasen alltså. När vi sprungit åtta stycken och jag "råkade" tänka att det är tolv kvar. Då fick jag lust att hoppa av. 

Och när Sören som inte var med på intervallerna sprang förbi... Åh vad trevligt och skönt det vore att hänga på honom istället. 

Bit ihop! Spring varje intervall som om det vore den sista samtidigt som du ska hålla ett tempo som är realistiskt genom alla 20 sträckorna. 

Inte helt behagligt, nej. Men jisses vad nöjd man är efteråt!! Härligaste känslan!

Åsså 120 sekunder planka. Jag närmar mej mitt pers på 180 sekunder. Men det gör sej banne mej inte av sej själv nu... 

Förresten. På tal om fotboll. Ska det bli nåt VM för Sverige eller??