Efteråt står samma människa (alltså jag) med ett brett leende på läpparna. Har jag haft en dålig dag? Idag? Nä... Inte jag...
Hur tusan gör människor som inte tränar för att hantera (vända) en dålig dag? Hur gjorde jag själv innan träningen var en självklar del av min vardag?
Sanningen är den att jag inte ens minns riktigt. Men jag tror att jag helt enkelt bara lät det vara... Istället för att kicka igång endorfinerna i kroppen och må väl accepterade jag att jag mådde skit. Så dumt att det liknar inget. Nu när jag vet att det kan vara annorlunda! Bättre!
Jag har inte för avsikt att slå mej för bröstet och få dem som inte tränar regelbundet att känna sej dåliga. Men jag önskar att alla fick uppleva välbefinnandet som en stunds träning ger.
Hitta din grej, gör det utifrån dina förutsättningar och på din nivå. Unna dej att njuta av DIN prestation och kom ihåg att den bästa träningen är den som blir av!
Alla kan. Om man vill.
Heja dej. Och dej!! Och dej! Och dej, och dej och dej! HEJA ALLIHOPA!!!
5 kommentarer:
Härligt :D visste väl att det skulle vända med ett pass! Själv hade jag en mör kropp imorse efter gårdagens simning och möttes av den sedvanliga kommentaren "är det verkligen bra det där?!" med bitter ton av en kollega......... suck!
Blir så sjukt frustrerad av såna kommentarer.
Funderar på att komma ut imorn! Ska ändå hämta vår "nya" bil! :)
Jamen GÖÖÖÖÖÖR det! Åh tänk om vi hann simma lite först!! Vore skoj!
Tack för spark i baken! Jag gick till jobbet, var ute och gick på lunchen för att få dagsljus (och höll på att dratta på ändan två gånger på ett frostlager som inte syntes) och när huvudvärken kom krypande i takt med att det mörknade ute tänkte jag många tankar om att strunta i min planerade löprunda hem från jobbet, och var jag inte lite för sent ute också (skulle hämta barnen från biobesök i stan), bättre att bara promenera hem...
Men så kollade jag in här och blev påmind om hur bra jag ju mår av att träna och att den bästa träningen är den som blir av. Och så gick jag och bytte om och fick en skön joggingrunda hem, med en omväg för att få ihop mitt önskade kilometerantal. Utan musik eller podcast i öronen, mina sista rundor har jag låtit öronen vila och tankarna få gå som de vill istället. Så skönt när man har högljudda kollegor i kontorslandskap och högljudda barn hemma...;)
Och så slås jag av hur kul det låter att vara med i en löpklubb, tyvärr hittar jag ingen här. Hur är det i din klubb egentligen, är det bara semiproffs med där eller är det öppet för alla? Min kompis har startat en löpklubb i en stad på andra sidan Oslo och där har de en långdistansgrupp där man måste klara av att springa i ett visst tempo för att hänga med. Förstår ju så klart att det är bra för alla som är med, men gör att jag blir avskräckt från att kolla upp fler möjligheter att träna i grupp. Har försökt få med mig några kollegor och några väninnor, men utan napp än så länge...;/
Starkt att du kom ut!! Även om du fick en spark i baken härigenom så var det du som sprang, remember! När man har de där överläggningarna med sej själv borde det bara vara att fråga sej själv "Vad ångrar jag mest? Löprundan som inte blev av eller den som blev av?". Svaret är rätt enkelt... Kram
Fortsätt leta löparklubb tycker jag! MSOK är i allra högsta grad öppen för alla nivåer av löpare!! Jag är ju med för tusan!
Det har varierat lite med hur frekvent jag varit med på de gemensamma passen (tisdag-intervaller, torsdag-distans) men helt klart är det en kanonbra motivator att åka upp och kämpa tillsammans.
Jag funderar på om inte det finns nån grupp på t ex Funbeat eller Norges motsvarighet till jogg.se?? Kolla upp det vetja!
Kram igen
Skicka en kommentar