Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för Lisa

Härmed meddelas att jag idag kan sätta mej ned på en stol utan att hålla emot med armarna. Jag klarar oxå att gå nedför trappan med bara hälften av stödet mot trappräcket, jämfört med gårdagen.

Så det finns hopp! 

Inte för att jag känner mej speciellt taggad för uppgiften. Men imorgon ska 19 km terräng kring Skatås i Göteborg avnjutas. Banan ska tydligen vara helt i min smak men jag har en känsla av att jag inte är tillräckligt förberedd för att kunna plocka fram mina (jämför inte med nån annan än mej själv!) snabba ben. 

Så det ska bli en 19 km lång upptäcksfärd eftersom jag aldrig sprungit loppet förut. 

Och om målsättningen är att ha kul kan man egentligen inte misslyckas. Även om startnumret (199) mest låter som en prislapp. 

Häng med mej på Finalloppet!