Det var ärligt talat rätt motigt att komma iväg och träna ikväll. Klockan hann bli halv 8 och jag hade legat bredvid Ella när hon skulle somna. I en varm och mysig säng... Totalt raka motsatsen till höstrusket utanför dörren.
Inte känna efter. Nej just det.
På med kläderna och iväg mot klubbstugan. När jag steg ur bilen var det så obehagligt som det bara kan bli. Jag gick i typ 20 meter. Sedan insåg jag att det var bara att trumma igång benen. Fy fan vad blött, mörkt och kallt. Jo, elljusen var ju tända förstås. Men det är som om mörkret äter upp ljuset, den här tiden på året.
Min plan var att köra nån form av intervallträning (fast inte speciellt tufft med tanke på att det är rätt nyligen jag sprang LL) så steg ett var uppvärmning. Men den planen gick i stöpet ganska omedelbart. Jag gick ut i ganska tufft tempo, strax över 5-fart, men njöt av att springa den hyfsat kuperade 3,5 km banan. Uppför en backe och nedför en backe. Okej, ett varv snabbt och ett varv lugnt tänkte jag för mej i mörkret. Körde första varvet på 18.40 och drog ned ordentligt på farten till det andra. Knappt styrfart stundtals upplevde jag. Klockade andra varvet på 20.20. Märkligt med tanke på känslan!
Snittet på 5.30/km har jag nog aldrig haft på den banan tidigare. Den suger kraft ur benen, med sina knixar upp och ned.
Så trots att upplägget av passet blev rätt skumt blev resultatet bra. Ytterligare nåt att glädjas åt!
Nu somnar jag när som helst... Gonatt:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar