Det var grymt härligt att stiga av tåget och andas in den friska luften! Femton grader kallt och lite snö på marken. Helt underbart!
Att komma hem hit är som att lägga sista biten i ett pussel. Även om jag har otroligt svårt att se mej själv bo här uppe kommer jag alltid att vara norrbottning i själ och hjärta. Jag är mycket stolt över mina rötter.
Passade på att ta ett foto från baksidan av mammas hus. I bakgrunden syns Luleälven. Vackert!
Vad betyder dina rötter för dej?
4 kommentarer:
Såå vackert Lisa! Jag har hängt en del i Luleå trakten och det är verkligen något visst med Norrland, tycker även jag som inte har mina rötter där. Jomen visst! Insup lugnet, naturen, barnen och släkten så kommer en dal av din förlorade energi att fyllas på! Stor kram
Lyder blint;)
Kram gullsnöre!!
Jag är också väldigt glad över mina rötter och de betyder mer och mer för varje år som jag inte bor där längre. Finns ingen plats jag kan längta mig sjuk efter som de öppna landskapen på östgötaslätten. Rötterna och alla platser man känner så väl är trygghet. Jag åker alltid hem när jag åker till mamma och pappa (men så åker jag hem igen när jag åker därifrån, till det som är hemma nu - konstigt det där). Hoppas ni har det mysigt där uppe i norr!
Hur mysigt som helst!!
Skicka en kommentar