Fruset i marken till trots, men imorse kändes lattjolajbanskorna överflödiga. Så det blev mina gamla trotjänare på fötterna under löppasset.
Faktiskt ännu härligare i luften idag. Minus tre grader och helt vindstilla. Solen på väg att gå upp... Det var ju fantastiskt att få strutta omkring i skogen under såna förutsättningar. Jag var sugen på att springa när jag stack iväg, men efter typ två kilometer kändes allt bara bläääää. Varför?? Ingen aning! Jag ville bara inte mer just där.
Inte för att jag la ned och vände hem, men överläggningarna med mej själv pågick i vad jag upplevde som en evighet.
Sen, i höjd med Trollsjön, kom det över mej att jag var som vanligt igen! Märkligt hur det kan vara ibland. Så olikt mej.
Anyways. Stoppade klockan på en mil och gick sista 200 m.
Väl hemma rev jag av lite plankor ute i trädgården. Och kolla! Jag ser ju riktigt glad ut!
Nu blir det en sväng på Sportmässan!
Have a good one:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar