"Mullsjö SOK anordnar klubbmästerskap 5 km terränglöpning på torsdag. Kjell undrade om vi skulle vara med och jag sa ja."
Detta var vad Pia berättade när vi sågs i simhallen i måndags. Första tanken var att nej, där har jag inte att göra. Men sen kom jag på bättre tankar. Klart jag ska vara med! Jag älskar ju att springa och jag är medlem i MSOK. Det blir kul det här!
Hade som jag tidigare nämnt inga större förväntningar på nån fantomtid. På korta distanser blir det verkligen svart på vitt vilken snigel jag är. Och i sällskap av alla de andra snabbspringarna i klubben... Den tanken kändes lite jobbig. Fast å andra sidan. Jag springer ju för min egen skull och inte för deras. (Även jag behöver emellanåt påminnas om detta)
Sagt och gjort. Jag genomförde mitt första KM nånsin. Ett kuperat 5 km långt spår där jag passerade mållinjen på ganska fina 24.54 minuter. Nice! Inte riktigt så eländigt tråkigt att maxa en kortare sträcka heller.
Tråkigt eller roligt. Men en gubbe från klubben kom fram gratulerade mej till tiden på Lidingö. Ja, det var ju förstås roligt. Fast sen la han till att han tänkt att "det måste vara nån som sprungit i hennes namn"!! Öh, vad fan? Ska jag ta det som en komplimang?? Stryk på KM gav jag honom iaf.
Detta var vad Pia berättade när vi sågs i simhallen i måndags. Första tanken var att nej, där har jag inte att göra. Men sen kom jag på bättre tankar. Klart jag ska vara med! Jag älskar ju att springa och jag är medlem i MSOK. Det blir kul det här!
Hade som jag tidigare nämnt inga större förväntningar på nån fantomtid. På korta distanser blir det verkligen svart på vitt vilken snigel jag är. Och i sällskap av alla de andra snabbspringarna i klubben... Den tanken kändes lite jobbig. Fast å andra sidan. Jag springer ju för min egen skull och inte för deras. (Även jag behöver emellanåt påminnas om detta)
Sagt och gjort. Jag genomförde mitt första KM nånsin. Ett kuperat 5 km långt spår där jag passerade mållinjen på ganska fina 24.54 minuter. Nice! Inte riktigt så eländigt tråkigt att maxa en kortare sträcka heller.
Tråkigt eller roligt. Men en gubbe från klubben kom fram gratulerade mej till tiden på Lidingö. Ja, det var ju förstås roligt. Fast sen la han till att han tänkt att "det måste vara nån som sprungit i hennes namn"!! Öh, vad fan? Ska jag ta det som en komplimang?? Stryk på KM gav jag honom iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar