Det var en slagen hjältinna som mötte mej när jag kom till dagis igår eftermiddag. Väl hemma ville hon bara sitta under fleecefilten och mysa och klagade ändå på att hon frös.
Jag anade ugglor i mossen och fick mina misstankar besannade när hon ganska tidigt inatt kom tassandes. Hostade lite och varm varm som en kamin. Konstigt nog bara lite över 37 grader imorse men det var förstås bara att meddela vård av barn. Imorgon är det makens tur att pyssla om lilla stumpan. Fredag hoppas jag hon är fit for fight igen. Det verkar nämligen vara rätt lindrigt hittills.
Denna onsdag blir en vilodag från träning. Ska på Vårdförbundets årsmöte ikväll så det passar egentligen rätt bra in i planeringen, även om jag tycker det är SÅ TRIST! Förnuftet säger dock med sin bestämda röst att vilan är en viktig del av träningen. Känslorna suckar "vi veeeet"...
Imorgon kväll är det iaf klubbmästerskap vid MSOK-stugan så då får jag röra lite på benen. Och helst snabbt. Det är 5 kilometer kuperat elljusspår som gäller och om jag känner mej själv rätt blir det en tid runt 28-30 minuter. Jag gillar verkligen inte dessa kortare distanser och att köra på max så jag nästan spyr. Det är varken kul eller njutbart... Nåt som däremot är riktigt kul är att jag tråcklat mej in i klubben lite mer. Knutit flera nya bekantskaper och bara DET är skäl nog att vara med!
Nån annan som vilar idag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar